Forskaren till Greta Thunberg: "Räcker inte med fakta"

I en helt ny BBC-dokumentär, som går under namnet "Greta: Lyssna inte på mig!" och som nu finns tillgänglig på SVT Play, får tittarna följa Greta Thunberg under hennes möten med både världsledare och experter.

En av experterna som medverkar i den tredelade dokumentärserien är den norske klimatpsykologen Per Espen Stoknes. I ett möte med Thunberg betonar han vikten av att inte bara fokusera på kris, förstörelse och undergång, utan också lösningar. 

"Det räcker inte med fakta"

I dokumentären är det tydligt att Thunberg kämpar med att få fram sitt budskap – att vi just nu befinner oss i en klimatkris – med hjälp av fakta och forskning. 

Men enligt Stoknes, som säger att han hyser stor beundran inför Thunberg och vad hon gjort för klimatfrågan, är fakta inte nödvändigtvis det enda som behövs.

– Det finns någonting inom vetenskapen som heter "information deficit model". Det innebär att man tänker: om folk hade haft kunskap och fakta, då hade de förändrat sina attityder och beteenden, säger Stoknes till Nyheter24 och fortsätter:

– Men det räcker inte med fakta. 

Rådet till Greta: "Säg inte att ingen gör någonting"

Även om Stoknes är noggrann med att poängtera att han inte tycker att Thunberg gör fel i sin kommunikation, pekar han också på en viss problematik i några av de uttalanden som klimataktivisten gjort.

–  Greta har många gånger sagt att ”det är en kris, men människor beter sig inte som om att det är en kris”. Hon upprepar att ingenting händer och att ingen gör någonting. Lyckligtvis är det fel, säger Stoknes och fortsätter:

– Mitt råd till Greta är: säg inte att ingen gör någonting för miljön, för det är fel. Jag uppmanar henne istället att berätta mer om de som faktiskt gör någonting, även om det inte är tillräckligt. Det ger hopp också att höra om alla de lösningar som finns nu, de människor som skapar dem, och hur detta kan skapa morgondagens ekonomi, säger Stoknes som skriver om just detta i sin senaste bok ”Tomorrow’s Economy”. 

5 psykologiska klimatbarriärer

Enligt Stoknes, som 2015 gav ut boken ”What we think about when we try not to think about global warming”, finns det fem generella psykologiska barriärer som kan förhindra människor från att engagera sig i klimatfrågan:

1. Distans – Klimatet känns som ett fjärran hot. Man för resonemang i stil med "det är lång tid tills 2050" eller "jag bor ändå inte vid någon smältande glaciär". 
2. Domedag – När man år efter år får höra att ”klimatet går åt helvete”, då blir man van vid katastrof och det tappar till slut sin kommunikativa effekt. 
3. Dissonans – En känsla av att man inte lever på det sätt som vi borde för miljon, till exempel att man äter mer kött och kör mer bil än vad man bör, inger en känsla av dubbelmoral. Man tittar då på vad alla andra gör, exempelvis kör bil eller äter kött, och då vinner i regel det beteende över vår kunskap.
4. Förnekelse – När man varit i dissonans en längre tid börjar man leva som om att man inte vet det man faktiskt vet.
5. Identitet – Man upplever att de som är engagerade i klimatfrågan utgör ett personligt hot mot sig själv och de värderingar och den livsstil man har.