Hoten mot den rödlistade ålen är många. Nu oroas forskare över att en invasiv parasit försvårar den långa vandringen till Sargassohavet.
Parasiten det rör sig om, Anguillicola crassus, har sitt ursprung i Asien men har funnits i europeiska ålar ända sedan 1980-talet. Trots det råder det delade meningar om hur den påverkar den utrotningshotade arten.
I en ny stor studie från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) är det framför allt parasitens skador på ålens simblåsa som oroar forskarna.
— Ålen använder simblåsan för att reglera flytkraften. När den gett sig av går den varje dag ner på väldigt djupt vatten, 600–700 meter, och där spelar simblåsan en väldigt viktig roll. Har den inte möjligheten att använda den måste den i stället lägga väldigt mycket kraft på att simma med musklerna, säger Elin Myrenås, miljöanalytiker vid SLU och en av författarna till studien.
I studien såg parasitangreppen, något glädjande, inte ut att påverka ålens hälsa under deras liv i de grunda svenska vattnen. Vad som händer under färden mot Sargassohavet, där ålen reproducerar sig, är fortfarande ett stort frågetecken.
— Det är en väldigt lång migrationsresa de gör. De äter inte under den här migrationen heller vilket gör att de är helt beroende av den energi de lagrat fram tills det att de ger sig av. Om parasiten redan före resan har gjort att ålen har lite lagrad energi skulle den kunna vara extra känslig när den väl ger sig av, säger Elin Myrenås.
I studien analyserades data över ålar från Ringsjön och Mälaren som samlades in under 2021. I studien ingår också data från 17 000 ålar insamlade från hela Sverige under mer än 30 år.
I Ringsjön hade 82 procent av de undersökta ålarna parasiter, motsvarande siffra för Mälaren var 50 procent. I det större datatestet med ål från hela Sverige var parasiteringsgraden 60 procent. Den ål som hade flest synliga parasiter hade 167 stycken, men det vanligaste var att det rörde sig om två till tre parasiter.
Källa: Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)
