Ett nytt utkast har presenterats vid FN:s klimatmöte i Baku, där rika länder som bland annat Sverige väntas mer än fördubbla sina bidrag till fattliga länders klimatsatsningar till 2035. Alla kommer vara missnöjda när de åker hem, säger klimatpolitikforskaren Mathias Fridahl.
Under torsdagen hördes frustrerade kommentarer från många av representanterna på plats i Baku i Azerbajdzjan. Planen är att förhandlingarna ska gå i lås under fredagen. Men Mathias Fridahl, lektor vid Linköpings universitet som fungerar som observatör för COP29, säger att det med "99,9 procents sannolikhet" drar ut på tiden.
— Som tidigast lördag eftermiddag skulle jag säga men troligtvis kommer det här att dra in på söndagen.
Den avgörande konflikten handlar om finansieringen av klimatåtgärder för fattiga länder.
Ett nytt utkast presenterades på fredagen, där en konkret summa – 250 miljarder dollar årligen från de rika länderna fram till 2035 – för första gången nämndes. Det kan jämföras med det nuvarande målet på 100 miljarder dollar årligen.
Dessutom nämns ett konkret mål på en totalsumma på 1 300 miljarder, där de 250 miljarderna är basen och resten bland annat är privata investeringar.
Sveriges klimatminister Romina Pourmokhtari (L) är försiktigt positiv:
"Vi noterar förslaget om att bredda givarbasen till även utvecklingsländer, samt ett mål om 250 miljoner dollar om året. Detta kan vara ett steg i rätt riktning", säger hon i en skriftlig kommentar.
1,3 miljarder är det belopp som fattiga länder också krävt, men framför allt i form av donationer från de rika länderna. EU och Japan har å sin sida inte ens velat diskutera en siffra, innan rikare utvecklingsländer som Kina och Indien gått med på att bidra.
— Känslan är att det ovanligt kärvt, säger Fridahl.
Fridahl konstaterar att ingen av sidorna är orimliga i sina krav men att alla vet att en kompromiss måste nås.
— Ingen kommer vara nöjd med den, alla kommer vara missnöjda när de åker hem
Ordförandelandet Azerbajdzjan har också fått kritik för att inte tillräckligt driva på frågan om fossilfrihet. Både EU och USA har kritiserat förslagen som ligger på bordet för att inte vara skarpa nog. Saudiarabien, Indien och Kina pekas ut som bromsklossar.
Norman Martín Casas vid hjälporganisationen Oxfam oroas över bristen på framsteg, men säger sig vara optimistisk och se att vissa parter intagit en mer flexibel inställning.
— Vi måste ha i bakhuvudet att när folk är pressade, trötta och känslosamma så kan saker och ting inträffa. Vi får hoppas att de agerar i en konstruktiv anda och inte gör något förhastat.
