Regeringen vill utbilda fler civilpliktiga. Nu får MSB i uppdrag att titta på hur mönstring för civilplikt kan aktiveras. Den extrema individualismens tidevarv är över. Tiden framför oss kräver ett större vi, säger ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin (M).
Civilplikt är den civila motsvarigheten till värnplikt. Syftet är att se till att viktiga delar av samhället fungerar även vid höjd beredskap eller krig.
Men under många år utbildades inga civilpliktiga, sedan den dåvarande alliansregeringen skrotade utbildningen 2008.
Regeringen har nu återuppväckt civilplikten och förra året utbildades cirka 300 personer för civilplikt inom räddningstjänsten. Det handlade då framför allt om deltidsbrandmän som snabbutbildades.
— Om bara ett par år kommer vi närma oss 3 000. Vid sidan av det har vi gått vidare för att göra ungefär samma sak kring elförsörjningen, säger Bohlin i sitt tal på Folk och försvar i Sälen.
Men mer behövs – och regeringen öppnar nu för att ungdomar kan komma att tas ut till civilplikt inom räddningstjänst efter mönstring. Det handlar då om en lång grundutbildning istället för dagens kortare påbyggnadsutbildning.
— Det är ett system vi inte haft sedan det lades vilande för 15 år sedan, säger Bohlin.
Förr identifierades civilpliktiga oftast genom mönstringen. Sedan valdes man ut för att tjänstgöra antingen inom det militära eller civila försvaret.
Hur många som kan komma att tas ut till civilplikt i framtiden är inte klart.
— Det får vi återkomma till när vi har den fullständiga behovsanalysen, säger Bohlin.
MSB ska redovisa uppdraget i slutet av 2025.
MSB ska också förbereda för att totalförsvarspliktiga ska kunna utbildas med civilplikt för att ta hand om de stora befolkningsskyddsrummen.
— Det kan vara att man identifierar folk som redan har vissa specifika kompetenser, fastighetsskötare till exempel, och så kan man få en påbyggnadsutbildning, säger Bohlin.
Han betonar i sitt tal att försvaret av Sverige inte är en uppgift för ett fåtal utan för alla.
— Att värna Sveriges intressen är en större uppgift än vårt eget självförverkligande. Den som ännu inte umgåtts med frågan, vad kan jag göra för mitt land, borde göra det.
