Så har Finland avvärjt skolattacker

Finland har varit drabbat av flera dödliga attentat på skolor. Efter skjutningarna i Jokela 2007 – då totalt nio personer, inklusive skytten, dog – och den i Kauhajoki 2008 – elva döda inklusive skytten – upprättade polisen tillsammans med Inrikesministeriet och flera andra myndigheter en åtgärdslista.

200 punkter

200 punkter författades, som rör alltifrån striktare vapenlagar till utbildning för skolor och lärare.

— En väldigt viktig punkt är att vi inom polisen ska förse skolor med riktlinjer för hur de ska hantera hot, säger polisinspektör Marko Savolainen vid finländska polisstyrelsen.

— Det är också helt avgörande att det finns en bra kommunikation mellan skolor och polisen. Skolan måste känna att de kan informera polisen i ett så tidigt stadium som möjligt. Den finländska polisen har utbildat personal på skolor. Ibland den säkerhetsansvariga, ibland rektorn. De har gått en fyra dagar lång kurs och sedan har de fått sätta upp säkerhetslinjer för sina respektive skolor.

Savolainen säger att vikten av att dela information om personer som kan uppfattas som hotfulla är helt avgörande för möjligheterna att kunna avvärja attentat. Och för att informationen ska delas krävs tillit.

— Det handlar om tillit mellan elever och personal, och om kommunikationsflödet mellan skolan och polisen, säger han.

Han fortsätter:

— Polisen har ett system som gör att när skolan, eller någon annan, hör av sig med information så får de svara på ett antal frågor som gör att man kan analysera hur stort det eventuella hotet är. Polisen gör sedan en bedömning om en insats krävs. Många gånger handlar det om psykisk ohälsa, och då är det inte ett polisärende.

Omöjligt att stoppa helt

Trots åtgärdslistan, som alltså enligt Savolainen har hjälpt den finländska polisen att förutse och stoppa konkreta hot, så går det inte helt att skydda sig mot skolattacker.

— Det är väldigt svårt att förutse attentat. Det går inte att stoppa alla på förhand, det är omöjligt. Men det finns saker som gör att det är möjligt att identifiera människor som står på randen till att göra något, säger Savolainen.