Varje år går omkring 200 havskablar sönder i Östersjön. I fredags inleddes en utredning om ännu en skada. Men fyra incidenter där ankare släpats långa sträckor längs med bottnen utmärker sig. Händelserna sticker ut jämfört med vad vi sett tidigare, säger professor Hans Liwång.
Kabelbrotten i Östersjön har lett till ett spänt läge och Nato har sjösatt en särskild insats. Experter och politiker har talat om att händelserna måste ses i ljuset av Rysslands hybridkrig mot väst.
Fakta är att hundratals undervattenskablar går sönder i Östersjön varje år, enligt den finländska skyddspolisen – ofta efter mänskliga misstag, slitage eller olyckor.
I fredags inleddes ännu en förundersökning om sabotage efter att en kabel utanför Gotlands kust som går mellan Tyskland och Finland skadats. Vi vet ännu mycket lite om den händelsen men fyra incidenter där ankare släpats långa sträckor längs botten på öppet hav bryter mot normalbilden, enligt Hans Liwång, professor i försvarssystem vid Försvarshögskolan.
— Om det är kabelbrott ute på djupt vatten är det ofta trålar som orsakat skadorna. Naturliga ankarincidenter sker oftare närmare kusten och då i form av en nödankring, att något hänt ombord som gör att besättningen inte har något val, säger han.
Enligt Liwång står det klart att det är ankare från de misstänkta fartygen som släpats längs botten som orsakat skadorna. Det är inte heller något som besättningen nekar till, uppger han. Däremot erkänner besättningen inte sabotage i något av fallen.
Inget av de utsatta länderna har heller hittills kunnat bevisa sabotage.
I ett fall har misstankarna om sabotage däremot lagts ner, det gäller fartyget Vezhen som skadade en kabel mellan Sverige och Lettland i slutet av januari. I övriga tre fall pågår fortfarande förundersökningar.
Hur det kommer sig att ankare kunnat släpas långa sträckor på botten är oklart.
— Är fartyget välskött med en besättning som är välutbildad och omständigheterna i övrigt är goda ombord, då märker man det, säger Liwång.
— Finns det däremot många störningsmoment eller missförhållanden ombord, som fylla eller trötthet och att alla sover, då skulle man mycket väl kunna tänka sig att en besättning inte har kraft eller fokus nog att upptäcka det här.
Om det skulle handla om hybridoperationer är tanken att de inte ska gå att leda i bevis.
— Det är inte säkert att vi någonsin får svar på om kabelbrotten var sabotage eller inte. Det finns stor risk att flera av de här utredningarna inte kommer att gå i mål, säger Liwång.
Ända sedan detonationerna på gasledningarna Nord Stream 2022 har kabelbrott i Östersjön blivit mer uppmärksammade. Och Hans Liwång har en varning:
— Allt som är svårförklarat kommer inte per automatik från Ryssland. Vi får akta oss för att incidenter som inte är sabotage sätts ihop med det sammanhanget, för då riskerar vi att missa fel och brister i våra egna lösningar.
Det första kabelbrottet orsakat av ankare sker hösten 2023. Då skadas en gasledning mellan Finland och Estland av det kinesiska fartyget Newnew Polar Bear. Enligt Kina var det en olycka.
I november 2024 misstänks ett annat kinesiskt fartyg, Yi Peng 3, ha skadat två undervattenskablar i Östersjön. Misstankarna har riktats mot Ryssland.
Vid jul misstänks tankfartyget Eagle S ha släpat ett ankare tiotals kilometer på havsbotten och på så vis skadat flera viktiga kablar mellan Finland och Estland. Eagle S är flaggat på Cooköarna och tros tillhöra den ryska skuggflottan.
Den 26 januari skadades en datakabel mellan Lettland och Gotland av fartyget Vezhen. Svensk åklagare avskriver en dryg vecka senare misstankarna om sabotage.
The Washington Post rapporterade i januari att kabelbrotten i Östersjön inte beror på ryskt sabotage utan troligen är orsakade av olyckshändelser. Uppgifterna har ifrågasatts.
