Allt skylls på president Emmanuel Macron när Frankrike hämtar andan efter parlamentsvalets första omgång. Slutstriden utmålas som yttrarnas kamp.
Måndagens franska tidningsrubriker är allvarliga. "Efter chocken: Blockera!" manar vänstertidningen Libération. "RN vid maktens portar", konstaterar regionala La Voix du Nord. "Slutet på en era", skriver Les Echos – med en talande bild på en halvskymd president Emmanuel Macron med dystra ögon.
Macrons beslut att utlysa nyvalet efter EU-valet i början av juni har kritiserats hårt och får nu ännu mer kritik.
"Statschefen har kastat Frankrike under bussen", skriver Libération.
"Parlaments-kaos – tack, Macron!", fnyser högertidskriften Le Point med svidande ironi.
Macron blev president 2017 genom att samla både vänster och höger i en mittenrörelse i ett läge när de traditionella storpartierna var djupt impopulära och skakades av interna strider.
Nu håller även mitten på att försvinna när ingen vill vara förknippad med en president som anklagas för att bara gynna de välmående och sitt eget ego.
Vad som återstår är en ytterhöger som är starkare än någonsin och en "folkfront" som samlar allt från miljöpartister till yttersta vänstern.
"Kampen står mellan (Jordan) Bardella och (Jean-Luc) Mélenchon", konstaterar högertidningen Le Figaro med hänvisning till partiledarna för RN och vänsterpartiet LFI.
För många i mitten är det som pest eller kolera. RN anklagas för att vara rasister och antirepublikaner. LFI pekas ut för antisemitism och homofobi. Tonläget är högt och många bävar för oroligheter.
I nordfranska Lille suckar väljaren Grigory tungt utanför katedralen på väg till jobbet.
— Jag tycker inte att "extremvänstern" är så extrem. Vi har fallit offer för propaganda från vissa tv-kanaler och mediebolag. Men det är klart att läget är oroande. Jag är inte rädd för min egen del, men orolig för mina medmänniskor, säger Grigory.
Åtta män har styrt Frankrike som presidenter sedan det nuvarande statsskicket – den femte republiken – infördes efter en folkomröstning 1958. Många har inlett under stor popularitet, men blivit allt mer ogillade med åren. Här är oktetten:
1959-69: Charles De Gaulle
1969-74: Georges Pompidou
1974-81: Valéry Giscard d'Estaing
1981-95: François Mitterrand
1995-2007: Jacques Chirac
2007-12: Nicolas Sarkozy
2012-17: François Hollande
2017-: Emmanuel Macron
Fotnot: Mandatperioderna var inledningsvis sju år, men minskades till fem år från 2002 och framåt. De Gaulle avgick i förtid 1969 efter en förlorad folkomröstning, medan Pompidou dog på sin post 1974. I båda fallen tillträdde överhusets dåvarande talman Alain Poher in som tillfällig president.
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera eller svara på andra kommentarer.