Diktatorn Bashar al-Assads regim i Syrien pressas allt hårdare i takt med att den snabbt förlorar mark till rebellstyrkor. Efter förlusten av Aleppo och Hama ser landets tredje största stad, Homs, ut att stå på tur.
Faller Homs börjar det bli dags att fråga sig om regimen fortfarande har en fungerande stat, enligt analytikern Aron Lund.
På torsdagen stod det klart att jihadistiska rebellstyrkor i Syrien tagit kontroll över ytterligare en storstad, Hama. Storstaden Aleppo intogs snabbt i förra veckan i en överraskande offensiv.
— Det verkar som att rebellerna har ångan uppe och jag utgår från att deras nästa mål, om de har tillräckligt med folk, resurser och den logistik som krävs, är staden Homs som ligger rakt söder om Hama, säger Aron Lund, Mellanösternanalytiker på Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
Homs är av olika skäl viktig för Syrien som helhet, enligt Lund. Staden binder samman såväl norra och södra Syrien, som huvudstaden Damaskus och kustområdena.
Tar rebellstyrkorna Homs skärs huvudstaden av från presidentens huvudsakliga fästen på kusten och regimen går miste om bland annat ett raffinaderi och gasledningar, samt grupper som traditionellt är regimanhängare. Ett dråpslag mot regimen, konstaterar Lund.
Syriska människorättsobservatoriets (SOHR) chef sade innan Hama intogs att stadens fall skulle innebära början på regimens fall.
Lund ser det faktum att rebellstyrkorna också lyckades inta Hama som ett tecken på att upprorsgrupperna inte bara hade tur i Aleppo.
— Om man går vidare till Homs, och tar staden, då är det dags tror jag att börja konstatera att den här regimen inte längre är en fungerande stat.
Men samtidigt säger Lund att man inte ska titta på den här frågan binärt. Det är inte svartvitt.
— Jag tror inte regimen kommer att packa ihop och hala flaggan och att Bashar al-Assad snällt avgår. Man slåss säkert vidare på olika vis.
Vidare säger Lund att det inte längre går att utesluta att rebellerna tar sig hela vägen till Damaskus.
Vad som kan rädda regimen är oklart – mycket beror på vilken hjälp dess allierade Ryssland och Iran kan skaka fram. En stor fråga är om kemiska vapen är ett alternativ.
Väljer al-Assad den vägen leder det troligen till att USA bombar regimen, enligt Lund. Men i ett pressat läge kan al-Assad känna sig manad att provocera fram den här typen av internationell kris i hopp om att stormakterna i alla fall inte tar Hayat Tahrir al-Shams (HTS) parti, den extrema islamistgrupp som leder offensiven.
Syriens president Bashar al-Assad sitter kvar efter det att det förödande inbördeskriget, som utlöstes av den arabiska våren 2011, har raserat stora delar av landet. al-Assad har fortsatt stöd från Ryssland, Iran och shiamiliser i regionen. I dagsläget är de allierade dock till stor del uppbundna i andra krig och konflikter.
Krigen strax västerut, i Gaza och Libanon, har på sätt och vis spillt över i Syrien då Israel har trappat upp flyganfall mot mål i Syrien.
Assadregimen har begränsad kontroll över Syriens territorium, då kurdiska styrkor upprätthåller ett självstyre i nordost och en annan samling rebellstyrkor håller områden i nord och nordväst, till stor del med stöd från Turkiet.
