Vad gör man om solen "blir svart" och inte kommer tillbaka? När denna skrämmande situation drabbade stenålderns Bornholm tog sig bönderna igenom krisen på ett unikt sätt – genom att plantera hundratals "solstenar". Nu har forskare i Köpenhamn hittat nya förklaringar till öns mystiska solkult.
På södra Bornholm rullar de bördiga kullarna ner mot Östersjön, en jordbruksidyll sedan urminnes tider.
Men 1995 började man hitta bearbetade stenar i marken, "solstenar" som visade sig härstamma från en skakande kris för flera tusen år sedan.
Arkeologerna vid utgrävningsplatsen Rispebjerg kunde konstatera att stenarna var 4 900 år gamla. Men hittade ingen förklaring till varför de tillverkats.
2013 inledde så Rune Iversen och hans kollegor från Köpenhamns universitet och danska Nationalmuseet nya utgrävningar vid Vasagård, tio kilometer från Rispebjerg.
— Det var först nu vi hittade stora mängder solsten. De är mycket fragmenterade, men vi har över 600 stycken, berättar Iversen, som är lektor i arkeologi och en av författarna till en artikel om fynden i tidskriften Antiquity.
De visar på en av Europas tidigaste konstaterade solkulter. De platta stenarna tillverkades uppenbarligen i ganska stor skala, men under en väldigt kort period.
— De är mycket avgränsade i tid. Så de är förmodligen resultatet av en unik händelse, säger Iversen i telefon till TT.
Några skriftliga källor från den tiden finns inte. Så forskarna började leta efter andra data. Dåtidens Bornholmsbor var jordbrukare, och väldigt beroende av väder och klimat – att solen sken över fälten, att grödorna växte som de skulle.
Studier av träds årsringar bekräftar någon form av extrem väderavvikelse.
— Man kunde se att det hade varit dåliga växtår för träden, med frosttemperaturer under vår- och sommarsäsongen.
Nästa avgörande pusselbit visade sig finnas på en helt annan vetenskaplig institution i den danska huvudstaden.
— Vi hittade iskärneforskare på Niels Bohr-institutet här i Köpenhamn, som hade påvisat ett vulkanutbrott omkring år 2 900 före Kristus, säger Rune Iversen.
— Det kunde de se i iskärnor från Grönland men också från Antarktis.
Var denna vulkan låg är okänt, men eftersom askan hittats såväl vid Sydpolen som nära Nordpolen kan utbrottet ha förmörkat himlen i hela världen.
De danska forskarna jämför med en liknande händelse nästan 3 000 år senare, då romarrikets skriftställare beskriver en "svart sol" i flera år efter kejsaren Caesars död. Orsaken var vulkanen Okmoks jätteutbrott i Alaska.
— Källorna beskriver att det var två år med missväxt, kalla somrar, sjukdomsutbrott.
Att det var aska som låg bakom visste varken romarna eller Bornholms bönder 2 850 år tidigare.
— Det måste ha varit ett skrämmande fenomen, att solen nästan försvinner eller är helt mörk. Att fröna inte gror i marken och det är kallt, konstaterar Iversen, och förklarar att temperaturerna kan ha sjunkit med 7–10 grader.
— Och de visste ju inte varför. Eller hur länge det skulle vara – är det för alltid, är världen på väg att gå under?
Just på Bornholm finns väldigt mycket skiffer, platta stenar på eller nära markytan. Forskarna drar slutsatsen att öborna ristade in prunkande växter och minisolar på stenarna, som sedan offrades eller "planterades" i jorden.
— Man sådde solmotiven, för att – kanske symboliskt – få solen att växa, att få den att komma tillbaka.
— En desperat handling, om du så vill. Man måste ju göra något.
En alternativ tolkning är att solstenarna gjordes lite senare, som tack för att solen efter några katastrofala säsonger återvände. Hur som helst är det troligt att den för Bornholm unika solkulten då ansågs ha fungerat, när vulkanaskan lade sig.
— Ja, det "lyckades" ju, skrattar Iversen.
En ö i Östersjön som numera tillhör Danmark.
Människor tros ha bosatt sig på Bornholm från tidig stenålder. De jagade den numera utdöda uroxen, men började också med jordbruk.
Krisen 2 900 år före vår tideräkning slog uppenbarligen mycket hårt. Förutom att trädens årsringar visar på missväxt skvallrar dna-testning av människoskelett om att "pesten var väldigt utbredd och dödlig" vid denna tid, enligt Köpenhamns universitet.
Katastrofen följdes av en nystart för hela samhället. Långvariga traditioner övergavs, och den så kallade trattbägarkulturen – döpt efter karakteristisk keramik – gav vika för en epok kallad stridsyxekulturen som skulle vara i ett halvt årtusende.
Några av solstenarna ställs i vår ut på Nationalmuseum i Köpenhamn.
