Tisdag 18 Mars 2025
Europa har stängt dörren. USA vänder ryggen till. Närmare en miljon människor som flytt kriget i Sudan söker skydd i ett skakigt grannland som är ett av världens fattigaste. Vi kan inte låta det stå ensamt i stormen, säger UNHCR-chefen Abdouraouf Gnon-Konde.
Under de senaste veckorna har hundratals sudaneser blivit stoppade i båtar ute på Atlanten.
De har lämnat sitt krigshärjade hemland i nordöstra Afrika och korsat hela kontinenten – med sikte på Kanarieöarna. Det framstår alltmer som en tänkbar "bakväg" till Europa, när det blivit allt svårare att korsa Medelhavet i norr.
Sudaneserna som flyr västerut blir fler och fler, men ännu är de bara en mindre del av minst 12 miljoner människor som flyr det rasande kriget och humanitära katastrofen i Sudan.
— Det handlar inte bara om det som sker i Sudan, för det stannar inte där utan spiller över på dess grannländer, säger Abdouraouf Gnon-Konde, som är högste chef för FN-flyktingorganet UNHCR:s arbete i västra och centrala Afrika.
Hundratusentals människor har korsat Sudans västra gräns och hamnat i Tchad. Tillströmningen fortsätter, då inbördeskriget inte trappas ned. Vid slutet av detta år kan Tchad ha tagit emot omkring 1,5 miljoner människor, enligt Abdouraouf Gnon-Konde.
— Tchad, som har egna problem, har öppnat sin gräns. Tchad har valt att inte bara välkomna dem till läger där, utan in i samhället, säger UNHCR-chefen.
Sedan tidigare finns där många människor som har flytt våldsamheter i Centralafrikanska republiken, Kamerun och norra Nigeria. Till det kommer flera hundra tusen tchadiska medborgare som har återvänt från konflikthärjade länder där de varit bosatta, poängterar Gnon-Konde.
— Hur ska man förvänta sig att ett land med 17 miljoner invånare, ett land som är ett av de allra fattigaste och redan har varit så generöst, att upplåta så mycket landområde och välkomna alla? De kan bara ge vad de har.
Abdouraouf Gnon-Konde besöker Sverige, Danmark och flera länder i ett läge där mattan har dragits undan för FN-organens arbete världen över. Hans avdelnings arbete i 19 länder har fram tills nu finansierats till 60 procent av USA.
Beskeden om att amerikanskt bistånd stoppas har redan drabbat omkring en halv miljon människor, enligt Gnon-Konde. Det görs för åtminstone en kort tid framöver undantag för livräddande insatser.
— Om det här biståndet fryses inne permanent så kan vi vänta oss att två miljoner drabbas, säger han.
Fyra av fem flyende sudaneser är under 25 år gamla, enligt UNHCR-chefen. Många bor i glesbygdstrakter eller etablerade tältläger. En del blickar framåt och vill ta sig vidare, då med nöd mot Afrikas Atlantkust långt bort i väst.
— De behöver inte bara livräddande insatser utan de behöver ges möjligheter som gör att de kan stanna i områden nära sina hem, trots alla utmaningar de har ställts inför.
EU försöker stoppa alla migrantbåtar på Medelhavet och har avtalat med länder i Nordafrika för att dessa ska se till att båtarna inte lämnar hamn. Trots detta är det fler och fler sudaneser som söker sig även mot Medelhavet och länder som Libyen och Tunisien.
Det har återkommande rapporterats och larmats om att hundratals migranter blir frihetsberövade och fördrivs till öknen söderut. Massvis av människor har dött i Sahara, tidvis fler än som har drunknat i Medelhavet.
Problemen sopas tillfälligt undan från Europas tröskel och landar på utfattiga länder längre söderut, enligt Abdouraouf Gnon-Konde. Där framstår hårt styrda Tchad som någorlunda stabilt endast mot bakgrund av jihadistattacker, militärkupper och kriser i regionen i övrigt.
— I september besökte jag en humanitär anläggning i Niger, vid gränsen till Libyen. Den största gruppen där, omkring 2 000 personer, var sudaneser. Det visar att de inte stannar i Tchad eller andra grannländer. De lämnar våra läger och reser mot andra länder, förmodligen i hopp om bättre livsvillkor.
På vägen västerut mot Atlanten och Kanarieöarna möter de sudanesiska flyktingarna malier, syrier, afghaner med flera som har samma mål. UNHCR-chefen önskar att EU gör större åtaganden längs med de växande flyktingrutterna.
Det går att hjälpa dessa människor på plats i regionen, enligt Abdouraouf Gnon-Konde. Han påpekar att tusentals centralafrikaner, kamerunier och nigerianer som har fått skydd i Tchad under de senaste åren har kunnat vända hem.
— Om vi inte stödjer dessa länder så kommer människorna att söka sig ännu längre bort.
Kriget i Sudan bröt ut i april 2023, då det uppstod splittring inom en militärjunta som hade tagit makten ett par år efter den mångårige diktatorn Omar al-Bashirs fall.
På ena sidan står general Abd al-Fattah al-Burhan, som för befäl över armén, och på den andra hans tidigare ställföreträdare Mohamed Hamdan Dagalo som leder den så kallade RSF-milisen.
Tiotusentals människor har dödats i kriget. Fler än 14 miljoner människor har drivits på flykt. Landet har i praktiken delats itu: armén kontrollerar områden i nord och öst och RSF med samordnade grupper kontrollerar områden i väst och syd. Huvudstaden Khartum är också delad och hårt omstridd.
Båda parter har upprepade gånger anklagats för krigsbrott.
RSF har sitt ursprung i de ökända janjawadmiliserna, som under al-Bashirs styre skickades ut för att sprida skräck och slå ned upproret i Darfur i västra Sudan i början av 2000-talet.
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera eller svara på andra kommentarer.
.jpg)
.jpg)
.jpg)
