Zinajda Hyrenko hade planer för sin ålderdom, precis som många andra ukrainare. Men med den ryska invasionen ställdes allt på ända. Äldre ukrainare har drabbats oproportionerligt hårt av kriget.
Minnet från när de ryska styrkorna attackerade Zinajda Hyrenkos by i Ukrainas nordöstra delar är kristallklart.
— Det lät så högt. Alla föll till marken. Jag låg där. Sedan öppnade jag ögonen och tänkte: "jag lever än", säger hon.
Ukrainakriget har drabbat de äldre hårt. I många fall har de varit sist att lämna områden vid fronten, en del för att de av fysiska eller ekonomiska skäl inte har kunnat flytta på sig, andra för att de inte har kunnat tänka sig att lämna sina hem.
Personer över 60 utgör en fjärdedel av Ukrainas befolkning, men nästan hälften av dödsfallen nära fronten 2024, enligt FN.
Zinajda Hyrenko bodde i byn Zaoskillja i regionen Charkivs östra delar fram till i slutet av maj i fjol. Ryssland hade gjort framryckningar vid staden Kupjansk i närheten, och även samhällen i närheten träffades av bomber.
I dag bor hon i staden Charkiv, i en sovsal som har omvandlats till husrum för äldre. Enligt Hyrenko tar personalen där hand om vad hon kallar "begagnade" invånare.
Själv har hon svårt att komma ihåg sin egen ålder.
— Jag är född 1939. Du får räkna.
Boendets grundare Olha Kleytman säger att 32 000 äldre personer som har tvingats fly från sina hem behöver hjälp – bara i Charkiv. I regionen finns inte tillräckligt många äldreboenden för att möta behovet, enligt Kleytman.
På hennes boende, som finansieras av privata donationer, bor 60 personer.
— De har jobbat hela sina liv och de förtjänar en anständig ålderdom, säger hon.
Zinajda Hyrenko har delat rum med Olha Zolotareva sedan i september 2024. Olha Zolotareva jobbade i 28 år med att ta hand om personer med inlärningssvårigheter i samhället Lyptsi nära gränsen till Ryssland. Orten evakuerades i början av kriget, men Zolotareva stannade.
I maj i fjol, under Rysslands nya offensiv i regionen, träffades hon i en attack. En skärva träffade hennes ben, som bröts, säger hon och visar upp sitt ärr.
Hon önskar sig fred, och att kunna gå normalt igen. Och få ha "doften av en man" i närheten, säger hon.
Zinajda Hyrenko säger att hon trots allt är optimistisk.
— För mig innebär lycka att man inte är hungrig och inte går utan kläder och skor, säger hon.
— Det gör inte jag.
