Påve Franciskus har haft enorm betydelse. Dels för hur kyrkan organiseras – och dels för katolicismens image. Det säger religionsforskaren Tobias Hägerland.
Hans största bidrag är hur han har möblerat om i kyrkan, enligt Tobias Hägerland, universitetslektor i religionsvetenskap och teologi vid Göteborgs universitet.
— Han har gjort väldigt många reformer av kurian, den administrativa apparaten i Rom. Han har omorganiserat det väldigt mycket.
Det har bland annat handlat om radikala reformer kring vilka som kan sitta på ledande positioner.
— I början av året utnämndes en ordenssyster till att leda ett ämbetsverk som av tradition varit för biskopar och präster, så man kan säga att han har fått in ett kvinnligt ledarskap i Vatikanen.
Påven har även haft stor betydelse för bilden av katolska kyrkan. Att han var latinamerikan tydliggjorde hur stor del av världens katoliker som lever på det södra halvklotet och engagemanget för klimatet och världens fattiga har spelat stor roll.
— Han kanske har försökt styra bort lite från frågor som förknippas med katolska kyrkan på ett negativt sätt. Alltså traditionella moralfrågorna, som sexualmoral. Det är ju inte att han har lämnat de frågorna, men han har gjort ett sorts försök att ändra blicken på kyrkan framförallt i västvärlden.
Samtidigt var påven kontroversiell för många.
— Frågorna kring till exempel invandring är ju så heta i Västeuropa och USA. Där stod Franciskus för en tydlig linje att stater ska ta sitt ansvar. Han har ju ofta framstått som ganska vänster. Men han också har varit väldigt traditionellt konservativ när det gäller värderingar kring familj.
Franciskus tid på stolen bevisar hur stor makt en enskild påve har, anser Hägerland.
— Påven är ju en envåldshärskare. Han har ju den absoluta auktoriteten. Det finns ingen instans som kan avsätta honom eller rösta ner honom. Franciskus har varit ganska hård mot sina kritiker och har inte dragit sig för att avsätta biskopar som han uppfattar som illojala.
Vilken slags efterträdare som väntar är svårt att sia om, tycker han. De flesta röstberättigade kardinaler är utnämnda av Franciskus själv. Men det finns också en stark opposition.
— Det kan också bli en ganska polariserad process, tror jag. Den del av kollegiet som önskar sig en återgång till en mer konservativ framtoning kanske kommer att driva det extra hårt.
Det finns också en tendens att välja något annat än det man precis hade, enligt Hägerland.
— Jag tror det var Göran Hägg som skrev att varannan påve har varit tunn och tänkande och varannan fet och folklig. Och det stämmer ganska bra faktiskt. Nu kanske vi får en skinntorr och introvert teolog.
