Vi har bättre kartor över månen än över världshavens bottnar. Men ett delvis svensklett initiativ har nu fått in data som täcker en fjärdedel av djuphaven. Det finns mycket oupptäckt kvar där nere, berättar forskaren Martin Jakobsson. Det kommer ju överraskningar i form av väldigt stora vulkantoppar som sticker upp. Du kan absolut hitta något motsvarande Kebnekaise-massivet.
Martin Jakobsson är ansvarig för Norra ishavet i ett initiativ med det långa namnet Nippon Foundation Gebco Seabed 2030. Det är en satsning för att sammanställa djupdata från främst ekolod till en global karta av havens bottnar.
Att ha koll på havsdjupen är viktigt inte bara för de nu så aktuella energi- och kommunikationskablarna, utan även för att förutse hur tsunamier uppstår och rör sig samt hur kuster påverkas av klimatförändringarna.
Trots att människan seglat på haven i årtusenden har vi fortfarande en väldigt dålig bild av vad som finns där nere. Det var först med sonar-teknikens genombrott från första världskriget och framåt som fartyg fick ett smidigt sätt att läsa av undervattensterrängen.
Men Martin Jakobsson berättar att de blinda fläckarna fortfarande är många och stora. Riktigt stora.
— Norr om Grönland och den kanadensiska arkipelagen till exempel, där är det områden som hela Sverige som i stort sett är kartade med lite punkter här och där. Det är otroligt dåligt på vissa ställen, berättar han i telefon från Svalbard.
— Vi var ju till exempel första fartyg som gick in i Lincolnhavet och fram till en fjord som heter Victoriafjorden förra sommaren – det har alltså aldrig varit något fartyg där överhuvudtaget. Och fjorden är enorm.
Det kan ses som en illustration till att väldigt mycket arbete återstår. Hur mycket vet egentligen ingen. Stora mängder fartyg kör med ekolod som läser av miljön där under, så en hel del av Seabed 2030:s arbete består i att få operatörer, ägare och stater runtom i världen att dela med sig av datan.
— De bidrar med data, vi tar hand om den, säger Jakobsson.
— Sedan har vi utvecklat en "griddning". Vi kallar det för griddning när man sätter samman och gör själva modellen. Vi har utvecklat en metod som går på superdatorer, kör igenom alla de här djupdatapunkterna och skapar en modell över havsbotten.
Trots att projektet är långtifrån klart är efterfrågan redan stor. Ett exempel Jakobsson nämner är de kablar för kommunikation och energi som numera dras kors och tvärs under haven och som blivit högaktuella i och med frågan om misstänkt sabotage i bland annat Östersjön.
— När vi ska titta på utbredningen av projekterade nya undervattenskablar, då är det ju våra data som används i basen i det här första skedet.
Seabed 2030 avstår dock medvetet från högre upplösning i datan.
— Det har ju också att göra med att många nationer ser det här som militärstrategiska data, så vi har ju liksom stoppat där det börjar bli så detaljerat, säger Jakobsson.
— Vi går inte i högre detaljgrad än ett djupvärde var hundrade meter.
Vad det innebär kan åskådliggöras med det omtalade letandet efter MH370, trafikflygplanet som med 239 personer ombord försvann över Asien 2014 och tros ha störtat någonstans i Indiska oceanen. Med Seabed 2030:s upplösning skulle flygplanet inte synas på havsbottnen – men Jakobsson understryker att det ändå hade gjort väldigt stor skillnad om dessa områden varit karterade då.
— Där var det väldigt dåligt karterat. Det var väldigt få punkter, tiotals mil emellan och så vidare. Och då kan man inte planera detaljerade undersökningar med undervattensfarkost. Man kan liksom inte se i terrängen hur det ser ut.
Det kan alltså ligga hela berg, fullt i klass med Sveriges största, där nere som ingen känner till. Vilket spelar roll i många sammanhang.
— När det gäller andra saker som till exempel hur en tsunami propagerar över havsbotten, då behöver man den här mellanupplösningen så man kan se att här kommer topografi som styr tsunamin hit eller dit. Vi tar ju fram data till den nivån.
Resultatet går att se om man zoomar ut i haven på elektroniska kartor de flesta av oss använder.
— Ja absolut, alla sådana du ser är ju i princip våran produkt, säger Jakobsson – som dock lite skämtsamt klagar på att it-bjässarna inte riktigt hänger med.
— Google Maps ligger lite efter faktiskt.
— Jag har sett att de inte har uppdaterat det senaste uppe i Arktis. Jag ska skicka e-mail till dem att de måste vara snabbare med uppdateringarna – de har ju full tillgång till våra "grid" som de använder, skrattar han.
Även om man brukar tala om världshaven finns det egentligen bara ett – en global massa saltvatten som sitter ihop och täcker över två tredjedelar av vår planet.
Denna globala ocean kan i en del hörn vara relativt grund, som till exempel i vårt eget innanhav Östersjön. Men generellt är den väldigt djup – i snitt över 3 500 meter. Det innebär att den rymmer ofantligt mycket vatten: över 97 procent av världens vatten.
Den största delen är Stilla havet, som ensamt är större än hela jordens landyta. Där finns också de största djupen, i Marianergraven mellan Papua Nya Guinea och Japan. Denna bågformade undervattensravin, över 2 500 kilometer lång, innehåller många platser som är djupare än Mount Everest är högt.
