En singeltjejs bekännelser v. 5

Och sexlivet går trögt. Ser tillbaka på den gamla goda tiden med nostalgi då jag hade minst tre män att välja mellan efter smak och humör, tid och plats. På den tiden då jag kunde träffa tre killar på en dag (även om det inte är mina stoltaste stunder i livet) istället för en i veckan inklämt på min rast mellan två jobb.

Men så ser det ut idag. Sex hamnar en bra bit ned på prioriteringslistan. Min och Pärs relation går långsamt mot en säker död och är därmed inget säkert kort längre. Föga förvånande, men det var kul så länge det varade. Relationen med Honom har varit död ett bra tag och jag har inga större förhoppningar om att den elden plötsligt ska spraka igång igen. Min Smith-kopia Amadeus och jag har ingen relation alls, utan improviserar när vi springer på varandra. Kvar sår jag, begravd i tre ton jobb och så Mathias på ett hörn - det senaste tillskottet i familjen.


Onsdag

Som en blixt från en klar himmel föreslog en avlägsen kollega att vi skulle käka middag tillsammans när vi slutat för dagen. Och med avlägsen menar jag att det var första gången jag träffade honom efter att ha hört hans namn vid ett flertal tillfällen de senaste månaderna. Egentligen hade jag en rad andra saker inplanerade men valde att jobba lite på spontaniteten som omväxling. Efter att ha pratat jobb i tre timmar var det dags för byte av samtalsämne och inte helt otippat trillade vi in på relationer. Vad jag trodde var en kille i 25-årsåldern visade sig sen vara en man uppåt 35-strecket med hund. Och barn. Som dessutom inte var särskilt blyg av sig.

Utan att jag egentligen sagt något lyckades han analysera mig rätt igenom hur jag avverkar killar på löpande band samtidigt som han, utan någon som helst diskretion, antydde precis vad han ville göra med mig. Givetvis förklädde han allting lagom snyggt och konstaterade att vi fått en bra kontakt, att vi klickade, att han skulle vilja jobba med mig samtidigt som han klädde av mig med blicken.

"På vintrarna är det ju jäkligt segt att vara ute på krogen.. Då ska man bara ligga hemma och mysa med någon framför en film… och ha massa hett sex."

Sa han och spände blicken i mig.

"Fast du har ju ingen."

Tillade han kaxigt och syftade på mitt långdragna singelliv.

"Säg inte det du", tänkte jag för mig själv innan jag insåg att han hade rätt. Ibland är jag så överjävligt trött på att vara singel att jag vid svaga tillfällen övervägt att bara bli tillsammans med någon. Vem som helst, bara för att ha någon. För att slippa vara singel. Tankar som jag sen hånar. Ska jag bli tillsammans med någon så ska det vara himlastormande kärlek där det känns som att åka fritt fall non-stop. Som en drömvärld där man svävar några decimeter ovanför marken hela tiden. Med en person som gör mig så lycklig att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Något annat alternativ finns inte. Så som jag kände med Honom för två år sen.


Fredag

Hela veckan har gått och när jag inser att den som gett mig mest närhet är min chef (och då kan jag tillägga att det här är en riktig chef, med flickvän, som jag absolut inte skulle så mycket som ens peta på) som masserar mig, kommenterar mitt utseende och tar på mig så fort tillfälle ges, blir jag riktigt nedstämd. Att jag sen jobbar samtidigt som mina vänner lever rövare tillsammans med resten av Stockholm på diverse nattklubbar gör inte saken bättre direkt. Utan några baktankar smsar jag Mathias, mest för att ha något att göra och utan att jag riktigt hängt med har han plötsligt satt sig i en taxi för att möta upp mig. I samma stund ångrar jag mig, men men, sovsällskap är ju alltid trevligt.

Lustigt. Nu när jag ska skriva om sexet så minns jag plötsligt ingenting. Inte för att jag var full eller för att det var dåligt. Det var inte minnesvärt bara.


Måndag

Mathias kommer in genom dörren med en matkasse i släp. Utan att jag nämnt någonting lagar han min favoriträtt och plockar upp en påse godis som jag haft cravings efter hela dagen. Vi lägger oss i soffan och kollar på filmen som jag tjatat om att se i veckor. Som vilket par som helst. Är det så här det kommer bli nu?

Tankarna flyger iväg och målar upp oss som ett par. Är det så här våra kvällar kommer att se ut? Ligga sked framför tv:n och smälla i oss kalorier med händerna på lagom avstånd från förbjudna kroppsdelar för att sen gå och borsta tänderna, klä av oss och ha menlöst sex. Vilken cyniker man är ändå...

Det börjar krypa i kroppen och jag blir stressad över alla saker jag egentligen borde ha gjort istället för att ligga här och slösa tid.

Lagom tills att vi har kommit till förspelet övergår stressen till irritation. Jag hatar att han klöser mig på halsen, att han klämmer på mina bröst som om de vore två stressbollar, att han alltid luktar lite svett, han klamrar sig fast så hårt vid mig att jag får klaustrofobi, att han ser ut som en sämre kopia av Honom. Att han inte är Honom.

Sen började han slicka mig och alla tankar som inte handlar om hans tunga mot min klitoris försvann. Jag vet inte på om det var för att jag var extremt trött eller om det var för att jag gav blanka fan i hur länge han fick kämpa, men på något sätt lyckades jag slappna av. Mer än vanligt. Och det var så skönt. Jag kände hur musklerna spännes och kramade runtom hans fingrar som var djupt begravda inne i mig. Jag stönade högt och orgasmen kändes i hela kroppen. För första gången på ett och ett halvt år fick jag orgasm tillsammans med en kille. Det var nästan så att jag kunde höra en gospelkör stämma upp i "Halleluja" inne i sovrummet.

Vi avslutade de hela med tio minuter i missionären och det var ungefär då jag började få dåligt samvete igen. Jag är så jävla hopplös. Jag har äntligen hittat en kille som inte bara umgås mig för att få sex, som hör av sig lagom mycket och behandlar mig som en prinsessa. En kille som inte är uppslukad av sin karriär, en player, har psykiska problem, är trasig efter en svår uppväxt, är arbetsnarkoman eller vad man nu kan tänkas ha för "fel", jag har stött på samtliga. Mathias är en helt vanlig kille med ett vanligt jobb och ett vanligt liv. Äkta pojkvänsmateral. Och vad gör jag då? Jag tappar intresset.

Jag tvingar bort skuldkänslorna och bestämmer mig för att det här var sista gången jag träffar honom.