Fick kritik – men tre säsonger räckte för guld

Det var många som ville att Frölunda skulle ta klivet in i damishockeyn tidigare, inte minst när dåvarande ettan i staden, Göteborg HC, kämpade både sportsligt och ekonomiskt.

När Frölunda till slut drog i gång satsningen inför säsongen 2022–2023 hade exempelvis finalmotståndaren Luleå redan hunnit ta fem SM-guld.

Frölunda förklarade det med att man ville bygga nerifrån och upp – men lyckades ändå locka till sig en rad etablerade profiler, bland dem finländska stjärnan Michelle Karvinen.

— Jag hade en bra dialog med Frölunda och visste att de ville satsa långsiktigt, att de ville göra det ordentligt, säger hon.

— Och nu har vi ju fått bevis för det, verkligen. Men det är klart att vi chansade lite, man visste ju inte om det skulle gå vägen.

Frölunda gjorde tidigt klart med tidigare landslagsprofilen Kim Martin Hasson som sportchef och hon plockade i sin tur in Erika Holst som tränare. En duo som har vunnit två OS-medaljer på fyra olympiska spel med Damkronorna.

"Steg på vägen"

Och sakta men säkert föll lagbygget – en kombination av stjärnor som Karvinen och svenska landslagsforwarden Hanna Olsson – på plats.

Laget lekte sig igenom division 1, vann kvalet och lyckades redan första säsongen bli fyra i SDHL.

Nu har laget gått hela vägen.

— För mig var det jätteviktigt att ta reda på vad Kim ville, vad föreningen ville och vart vi var på väg, säger Erika Holst.

— Vi vill bygga någonting som man inte gjort tidigare och det här är ju ett steg på vägen. Jag är så stolt över tjejerna, ledarteamet och föreningen.

Spelade "magiskt"

Sedan behöver man viss tur också för att vinna, konstaterar hon. Luleå inledde finalserien bra – men det var Frölunda som vann matcherna.

— I de två första matcherna dominerar de åtminstone period ett och två. Men vi hittar ett sätt att vinna, säger Erika Holst.

— Men i tredje matchen spelar vi för första gången vårt spel tycker jag. Det var helt magiskt hur vi gick ut och spelade.

Det hade nästan varit kul med en match till, eller?

— Nej, det räcker så här. Det hade jag inte orkat, säger hon och skrattar.