Drömmen om en sista final som Frölundatränare sprack. I stället blev förlusten mot Luleå till ett tårfyllt avsked av Roger Rönnberg – efter tolv år på posten. Just här och nu får jag bara försöka hålla ihop det, säger 53-åringen.
Det har sedan länge varit klart att Roger Rönnberg lämnar Frölunda efter säsongen, för ett utlandsäventyr i schweiziska toppklubben Fribourg-Gottéron.
Men nu är tiden i Göteborg snart över på riktigt.
Luleås 2–0-seger på tisdagskvällen innebär 4–2 i matcher i semifinalen och att Frölundas säsong är över.
Därmed har Roger Rönnbergs också coachat sin sista match i Göteborgsklubben.
Det är en stund som inte går att förbereda sig för, konstaterar han.
— Jag har hela säsongen tryckt bort alla känslor för den här stunden och har nog svårt att ta in var vi är i dag.
— Det har kommit tusen gånger, men jag har tryckt bort det tusen gånger. Det går inte att förbereda sig på att förlora. Jag var helt övertygad om att vi skulle få till en sjunde match.
Men att känslorna ändå fanns där, i hela Scandinavium, var tydligt.
"En för alla, alla för Roger".
Frölundafansens hyllningsramsa fyllde arenan redan under den första perioden. Efter matchen stod fansen kvar länge, trots förlusten, och skanderade "Vi älskar Roger".
Själv försökte den avgående Frölundatränaren hålla känslorna i schack. Men någon liten tår letade sig fram i ögonvrån, tillstår han efteråt.
— Ja, har man inte det är man väl ännu mer psykopat än vad jag trodde att jag var, skämtar han.
Under tolv år som Frölundatränare ledde han laget till två SM-guld, fyra CHL-titlar och en bra bit över 400 SHL-vinster – vilket gör honom till den vinstrikaste SHL-tränaren hittills.
Men en sista final, där Brynäs hade väntat, blev det inte.
— Först och främst har vi blivit utslagna. Jag känner med mina spelare. Jag är jäkligt ledsen för deras skull framför allt. Det känns brutalt, brutalt tråkigt, för det är så små marginaler även i den här serien, säger Rönnberg.
Att en tränare vill och får stanna i en elitförening så här länge är ovanligt.
Men Roger Rönnberg slår ifrån sig allt prat om att det skulle vara hans förtjänst och hyllar i stället klubbens arbete under de tolv åren.
— Det är klubbens förtjänst att jag varit här i tolv år. Vi har haft tuffa år, det är ju svinlänge sedan vi vann något. Men de har stått ut med mig.
