Lubna Ata har skrivit en dikt om fördomarna hon möter som muslim. Hon ifrågasätter varför folk motsätter sig hur hon klär sig och vad de tänker när de ser henne.
Jag undrar hur folk ser på mig.
Blicken som de ger en muslimsk tjej.
Är det hat? Är det rädsla? Vad är det som stämplar mig?
Fundamentalist, terrorist eller kanske en extremist.
Ser ni mig som den förtryckta kvinnan, kanske på grund av slöjan?
Nej, vänd era blickar bort från mig.
Att ert hat och rädsla ska stämpla mig.
Jag är inte terrorist, varken förtryckt eller extremist.
Rätten att välja är min frihet.
Min inspiration är Guds skönhet.
Jag sänker blicken och höjer moralen.
Du borde lära känna mig som bär på sjalen.
Väljer att inte följa samhällets normer, för att bli omtyckt.
Gör detta mig till förtryckt?
Säg mig, varför skapar min hijab sånt obehag?
Jag strävar endast efter Ar Rahmans välbehag.
Jag strävar efter frihet.
Jag strävar efter blygsamhet.
Jag strävar efter enighet.
Jag strävar efter fred.
Lubna Ata, 18
Lubna Ata är student och läser sista året på gymnasiet.
