Nyheter24
Annons

Varför är ni inte stolta över att vara svenskar?

Publicerad: 10 nov. 2015, kl. 08:05
Mathilda Andersson tycker vi ska vara stolta över att vara från Sverige. Foto: Privat/TT

Mathilda Andersson: Jag älskar Sverige och jag är stolt över mitt land och över att kalla mig svensk. Om inte vi svenskar är stolta över Sverige, hur kan vi då förvänta oss att de som kommer hit ska vara det?

På senare tid har man kunnat läsa på diverse ledar- och debattsidor i var och varannan svensk tidning hur svenska debattörer och ledarskribenter ojar sig över hur pinsamt det är att vara just svensk. Varför?

Det kan inte ha undgått någon i vårt avlånga land vilket, för att citera Stefan Löven, "exceptionellt läge Sverige just nu befinner sig i". Hela världens flyktingkatastrof har plötsligt hamnat på Sveriges tröskel, och politiska beslut har de senaste veckorna ställts på sin spets.

Miljontals människor är på flykt, och att söka asyl är en mänsklig rättighet gällande alla länder inom EU. Frågan är då varför Sverige och Tyskland är de nationer som till näst allena har axlat ansvaret för alla utsatta människor? Och vad det är som driver skribenter till att generas över att vara svensk i en tid när Sverige bevisligen har gjort, och gör mer för mänskligheten än något annat land i unionen?

Skälet, om man läser några av de många artiklar som uttrycker att Sverige vore ett land att skämmas över, och med en hop rasistiska invånare, är allt som oftast Sverigedemokraternas framgång i diverse opinionsundersökningar. Eller på senare tid, den rad olika politiska utspel, eller så kallad signalpolitik, från allianspartierna med mening att minska trycket av asylsökande till Sverige.

Själv varken bor jag, jobbar eller betalar skatt i Sverige, och har inte gjort det på många år. Men jag är, och har alltid varit, stolt över mitt födelseland och vad det står för. Än mer i prövande tider som dessa.

Annons

Och jag undrar vilket land de här Sverigekritiska debattörerna jämför Sverige med, och som då också, såklart, skulle vara mer humanistiska i asylfrågan än Sverige?

Jag bor i Australien, vilket är på många sätt ett fantastiskt land, dock inte när det handlar om att dra sitt strå till stacken vad gäller att ta emot människor på flykt. Australiens utrikesminister Julie Bishop meddelade för några veckor sedan regeringens beslut att nationen skulle ”klara av” att ta emot 12 000 flyktingar från Syrien. Över två år.

Förra veckan slog Sverige rekord i antal asylsökande människor på en dag. Över 2 000.

Man ska då tillägga att Australiens förra premiärminister Tony Abbott har blivit anklagad för att använda skattepengar för att betala kustbevakningen att vända bort flyktingbåtar från Australiens kust. Jag antar att det inte är Australien de här debattörerna och skribenterna jämför Sveriges flyktingpolitik med?

Min partner kommer från Kanada. Han skryter ofta med att han kommer från en av världens mest mångkulturella städer, Toronto. Och han har en poäng. Under många år har landet tagit emot en stor mängd människor från andra länder. Inte vilka människor som helst – så kallade ”skilled immigrants”.

Annons

Alltså får du uppehållstillstånd i Kanada om du har utbildning i ett bristyrke, och lotsas snabbt ut på arbetsmarknaden. Du börjar således betala tillbaka till staten i form av skattepengar så gott som från dag ett.

Antal flyktingar Kanada har ”erbjudit” sig att ta emot över de kommande tre åren är dock fjuttiga 10 000.

Så inte heller kan väl Kanada vara det land som man jämför med när man klankar ner på Sveriges flyktingpolitik?

Inte är det väl heller Danmark, som bedriver skrämselpropaganda runt om i världen för att minska inflödet av människor. Eller Norge som tidigt åberopade tillfälliga uppehållstillstånd och, ve och fasa, använder sig av åldersbestämning av ensamkommande flyktingbarn.

Nä, det är inte dessa länder som kan anses överglänsa Sverige i humanitetens tecken.

Annons

Sverige dock, mitt älskade, generösa, humanistiska och välmenande hemland som har tagit emot mer utsatta människor på flykt per capita än något annat EU-land har gjort. Sverige som ger ut bussbiljetter och tillfälliga boenden för besökande EU migranter som får noll och intet av sina hemländer.

Sverige som just nu vänder upp och ner på var enda boende och var enda krona för att fortsätta ge utsatta människor ett värdigt mottagande. Älskade Sverige som in i det sista har stått upp för asylrätten och gjort kraftansträngningar för att bekämpa de mörka krafterna inom landet likväl runt om i Europa.

Nu är Sverige trött, resurserna och orken tryter. En liten klick människor tar tillfälle i akt och bränner asylboenden och sprider hatpropaganda. Men är det denna exceptionellt lilla klick av det svenska folket som skribenter väljer att representera vårt land?

Varför är man inte stolt över att vara svensk, och väljer att se den majoritet av människor som gör allt för att hjälpa och underlätta för ett värdigt och generöst mottagande? Alla tusentals volontärer, lärare, poliser, socialtjänst- och Migrationsverksarbetare och alla vanliga Svenssons som inte förlikar sig med främlingsfientlighet. Varför är inte dessa skribenter stolta över att vara svenskar i ett land med så många fantastiska människor som bidrar till Europas mest värdiga flyktingmottagande?

Nej, det är inte tid att skämmas över allt vi har gjort, som land, som medborgare, som medmänniskor. Vi ska vara stolta.

Jag älskar Sverige och jag är stolt över mitt land och över att kalla mig svensk. Om inte vi svenskar är stolta över Sverige, hur kan vi då förvänta oss att de som kommer hit ska vara det?

Mathilda Andersson

Om skribenten

Mathilda Andersson jobbar som journalist i Australien.

Kommentarer

Du måste vara inloggad för att kunna kommentera eller svara på andra kommentarer.

Annons
Annons
Annons