Sörj inte Palme – organisera er i stället

Politik är vilja. Alla socialdemokrater vet att det är resultatet av Olof Palmes kamp och övertygelse om alla länders solidaritet och frihet.

När Palme mitt i sin politiska gärning rycktes bort, hände något med Sverige. Det blev ett kallare land, kanske var det just viljan till politiken och dess innebörd som för lång tid försvann.

LÄS MER: Äntligen får ensamstående kvinnor inseminera sig

Mona Sahlin sa en gång ”Jag gick inte med i socialdemokratin, jag gick med i Olof Palme”. Det säger något, tror jag, om Palmes förmåga att förena människor i en folkrörelse.

I en värld av många oroligheter, mer än någonsin förr behövs kraft för att värna freden och den internationella solidariteten. Det kräver ledarskap och vision, som inte handlar om status för den egna karriären – utan av ens övertygelse och ideal om alla människors lika värde. Den förmågan bar Olof Palme.

Han förmådde att kritisera regimer och visa sympati för världens förtryckta. Den stoltheten är viktig för vår demokrati och ett föredöme för unga socialdemokrater och aktivister, som demonstrerar på gatorna i vitryska Minsk, azerbajdzjanska Baku eller Peking i Kina.

Folkviljan för yttrandefrihet kan i det långa loppet aldrig slås ner. Olof Palme, mer än många andra, vågade ha modet att stå upp för de alla svaga och aldrig kompromissa om demokrati eller världsfred.

Jag längtar efter att se en statsminister demonstrera för Palestinas folk på gatorna i Stockholm och samla in pengar för välgörenhet, likt Palme gjorde för Vietnams människor. Jag saknar Olof Palmes ledarskap och tydlighet. Han sa det många tänkte och talade om de allra mest självklara, en välfärd för oss alla, social rättvisa till de mest svaga och en vision om en värld utan vapen.

Han lyfte svenska ideal och socialdemokratins kärna. Med sitt mod förblev Olof Palme också kontroversiell.

Men en politiker fattar både bra och mindre bara beslut, så även Palme. Men sina principer i arbetarrörelsen om människovärdet höll han alltid hårt om och på så vis tror jag att han orkade behålla den egna stoltheten och inte minst förbli en röst och megafon för den internationella fredsrörelsen.

Ofta kan man undra hur Sverige och omvärlden hade sett ut ifall Olof Palme hade fått leva. Jag tror att det politiska klimatet hade vågat vara mer självständigt och samlat. Politiker från de demokratiska partierna hade förmått att säga vad de innerst inne tycker.

Det hade varit accepterat att säga ”satans mördare” till förtryckarna som dödar unga människor, kanske inte riktigt så, men förutsättningarna hade funnits. Olof Palme var en människa med klara ståndpunkter och vilja till demokratin, människors rätt till social rättvisa och medverkade till det fria samhället vi idag lever i.

Filmen Palme avslutas lämpligtvis med att Anna Lindh, en ung och engagerad SSU:are läser några rader ur Helga Henschens dikt: ”Tala, tala, det är vår skyldighet mot dem som talade medan de ännu hade läppar”.

LÄS MER: Snälla sossar, ni måste inse att ni har ett problem med antisemitism

Med den utgångspunkten är vårt ansvar inför demokratin att hedra, kritisera och minnas en kontroversiell politiker men också en människas kamp.

Tack, Olof Palme.

Alexander Paulsson,
Internationell ledare Värmlands SSU-distrikt