Sebastian Avindell: "Skulle du backa bandet tio år och visa upp vårdsituationen idag, för de som arbetade 2007, så skulle de få spader."
Vi har överbelagda sjukhus från Ystad till Haparanda. Sjuksköterskor som flyr landet för att få en dräglig arbetsmiljö. Läkare som snart sköter mer administration än sekreterarna.
Undersköterskor som går back vid varje lönerevision, eftersom lönehöjningen är så obefintlig att inflationen äter upp den och lite till.
Att säga att vården går på knäna vore en underdrift. Istället kan hela vårdapparaten bäst liknas vid en fisk på torra land, som blivit liggande ett par minuter.
Den är inte död ännu, men den har slutat sprattla och kippar bara då och då efter luft. Vi ser larmrapporter då och då. Ibland lyckas fotfolkets röst nå ut till media. Lika fort besvaras den dock av någon ansvarig som med emfas hävdar att här är minsann ingen patientsäkerhet hotad.
Vilket för mig till kärnan i den här texten: när är egentligen patientsäkerheten hotad? Är det när patienter får vänta i tre timmar på att bli bedömda på akutmottagningen?
Är det när det är en sådan sjuksköterskebrist att avdelningar tvingas stänga ned en tredjedel eller mer av sina platser? Är det när ett sjukhus är fullt, alltså när det inte ens finns överbeläggningsplatser, och patienter måste flyttas till andra sjukhus?
Är det när patienter med särskilt svåra sjukdomar, som kräver specialistkompetens, inte blir vårdade på den avdelning som har just den kompetensen?
Eller, är det när personal aldrig får tid för återhämtning? När de tvingas jobba extrapass efter extrapass, eftersom det inte finns någon ny personal att anställa?
För mig är patientsäkerheten hotad om något av exemplen ovan inträffar. Och, det gör de. Hela tiden. På alla sjukhus och lasarett runt om i hela Sverige.
Skulle du backa bandet tio år och visa upp vårdsituationen idag, för de som arbetade 2007, så skulle de få spader. Härja högljutt om katastrofläge och armageddon. Det gör vi inte nu. För det här är vardag. Varje dag, överallt.
Så. Frågar du mig om patientsäkerheten är hotad, så svarar jag: ja. Hela tiden. Och den som inte fattar det måste antingen vara blind, dum eller döv. Eller för all del allt på samma gång.
