Kina, Ryssland, EU och privata aktörer tar upp kampen med Elon Musks Starlink, herren på täppan när det gäller satellitinternet. En del känner en tidspress att ta sig in på marknaden, säger rymdsäkerhetsexperten Juliana Süss.
Det senaste halvåret har 72 kinesiska Qianfansatelliter skjutits upp och placerats i låg omloppsbana runt jorden. Det är bara starten på Kinas ambitiösa planer, som inom några år kan innebära ytterligare 40 000 satelliter.
— Kina är en stor spelare och aktör. De ser att det finns en marknad både för egna kommersiella och statliga konstellationer, säger René Laufer, professor i rymdtekniska system vid Luleå Tekniska Universitet.
Satelliterna används för internetuppkoppling och kan enkelt nå även svårtillgängliga platser.
Redan nu trängs över 7 000 Starlinksatelliter från Elon Musks Space X med hundratals från Eutelsat och ett par från Amazon.
Starlink uppges ha mer än fyra miljoner kunder. Bolagets framgångar är en anledning att ge sig in i branschen – men innebär också en viss stress, enligt Juliana Süss vid den tyska tankesmedjan Stiftung Wissenschaft und Politik.
— Det finns ett sug efter att skapa liknande system, för snabbt och globalt internet är helt klart en önskvärd kapacitet.
För den inhemska kinesiska marknaden innebär egna system också att Kina kan behålla sitt fasta grepp om sin internetcensur.
— Annars kanske folk börjar se sig om åt andra håll för att försöka få tag på internet.
Ukraina har i kriget mot Ryssland använt sig av Starlink, både militärt och civilt. Det, tillsammans med de kapade kommunikationskablarna i Östersjön, riktar strålkastarljuset mot satellitinternet.
Vissa ser dock en fara i att förlita sig på en techmiljardär som kan kapa uppkopplingen för stora områden efter eget behag.
— Alla vill, av olika anledningar, ha ett visst oberoende utifall någon som samarbetat med dig inte vill göra det längre, säger René Laufer.
Även om många västerländska länder och företag lär undvika kinesiska satellitinternetleverantörer, så tror han att marknaden finns.
— Jag är rätt säker på att det finns många företag och aktörer världen över som kommer att vilja köpa från en mix av olika leverantörer. De kommer att titta på priset, och på vem som erbjuder bäst tjänst.
Juliana Süss betonar Kinas mjuka makt. I delar av Afrika har den kinesiska teknikjätten Huawei byggt 70 procent av internetinfrastrukturen.
— Då kan man säga att ni har redan Huawei-infrastruktur, så det är vettigt att också koppla på kinesiskt satellitinternet.
Starlink: Amerikanska Space X är pionjärer med satellitinternet och har hittills 6 900 satelliter i omloppsbana. Omkring 12 000 planeras inledningsvis.
Eutelsat OneWeb: Londonbaserade Oneweb meddelade i maj 2023 att man placerat 634 satelliter i omloppsbana.
Project Kuiper: Amerikanska Amazons satellitinternetprojekt har hittills placerat två testsatelliter runt jorden. Målet är 3 232 och bolaget har upphandlat 80 uppskjutningar de kommande åren.
Qianfan: Kinesiska Qianfan har genomfört sin fjärde uppskjutning och har 72 satelliter i omloppsbana. Målet är 14 000 inom några år. Statliga satsningen Guo Wang har omkring tio, med mål på över 13 000. I Kina finns också privata Hongqing med ambitionen att skjuta upp de första av omkring 10 000 satelliterna i år.
Iris² (uttalas Iris square): EU:s egna satsning på satellitinternet med målet att ha 290 satelliter. Systemet riktas främst mot myndigheter som sysslar med övervakning, krishantering, säkerhet och försvar och ska vara i bruk 2030.
OJSC Bureau 1440: Rysk satsning med målet att ha 292 satelliter i omloppsbana 2027, enligt ryska nyhetsbyrån Interfax.
Tasa: Taiwans rymdstyrelse Tasa planerar ett eget satellitinternetsystem och även egna uppskjutningsraketer. Systemet, som ligger några år bort, ska vara ett reservsystem om öns 15 undervattenskablar skulle kapas, eller en naturkatastrof inträffa.
Källor: Space.com, Starlink, Amazon, Rusi, CNBC, Carnegie
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera eller svara på andra kommentarer.