Spelplanen har välts över ända, gamla allianser urholkas och en ny världsordning tar form, där den starkes rätt gäller. I dag går Tyskland till val – famlande efter sin roll i den nya verkligheten. Min bild är att Berlin befinner sig i ett chocktillstånd, säger Ann-Kristin Kölln, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Kan Europas Natoländer lita på att USA under president Trump skulle komma till undsättning i händelse av ett ryskt angrepp? Friedrich Merz, kristdemokraten som ser ut att bli Tysklands nästa förbundskansler, skulle inte sätta sitt sparkapital på det, medgav han i tysk tv i fredags.
— Jag skulle inte satsa allt jag har på något, men särskilt inte på det.
"Regeringarna i EU:s huvudstäder, och även i Kiev, har förskräckt tvingats inse att USA inte längre är en garant för säkerhet", skriver Süddeutsche Zeitung.
Nu blickar Europa uppfordrande mot Tyskland, som i egenskap av EU:s folkrikaste land och största ekonomi rimligen kommer att få axla en stor del av den dramatiska upprustning många bedömare anser krävs.
Ann-Kristin Kölln, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, säger att ett stort ansvar nu faller på de tyska partierna att skapa ett bärkraftigt styre.
— Tyskland har förutsättningarna att inta en ny, ledande roll i den nya säkerhetspolitiska ordningen. Men det förutsätter att vi får stabila politiska förhållanden efter valet, säger hon.
För att kunna upprätta en trovärdig avskräckning mot Ryssland krävs årliga försvarsinvesteringar på omkring 250 miljarder euro – utöver nuvarande budget, enligt en rapport från Brysselbaserade tankesmedjan Bruegel och Kielinstitutet (IFW). Beloppet är långt högre än EU-kommissionens officiella bedömning.
Varifrån de ska komma är oklart, och Merz har liksom Tysklands nuvarande regering (och Sverige) konsekvent sagt nej till gemensamma EU-lån för att snabbt få loss kapital.
Den lagfästa tyska skuldbromsen – som länge varit en stridsfråga – skulle kunna vara en nyckel. Men framför allt talas det om mer samordning bland de europeiska Natoländerna vad gäller produktion och inköp av vapensystem.
Merz har även öppnat för att skicka robotsystemet Taurus till Ukraina.
— Nu handlar det dock inte bara om Taurus, utan om något mycket större. Det är inget mindre än Europas framtid som står på spel, säger Ann-Kristin Kölln.
Trots det allvarliga läget råder en slags yrvakenhet, tycker hon.
— Man har vetat i månader att något liknande skulle komma, men trots det verkar det inte som att man förberett sig. Min bild är att Berlin befinner sig i ett chocktillstånd.
Drygt 59 miljoner av Tysklands 83 miljoner invånare är röstberättigade i valet till tyska parlamentet, förbundsdagen. Varje väljare har två röster: en förstaröst (Erststimme) och en andraröst (Zweitstimme).
Förstarösten läggs på en kandidat i någon av Tysklands 299 valkretsar, som som huvudregel får skicka en representant till förbundsdagen. Detta val är ett så kallat majoritetsval i enmansvalkretsar, vilket innebär att bara en person per valkrets – den som får flest röster – skickas till Berlin på ett så kallat direktmandat.
Andrarösten läggs på ett parti, närmare bestämt på en lista som tagits fram av partierna på delstatsnivå. Det här valet är proportionellt, och styr också hur många mandat i förbundsdagen ett parti sammanlagt får.
Tidigare gällde även ett system med så kallade tilläggs- och utjämningsmandat, som skulle säkerställa att alla valkretsar var representerade med direktkandidater och att partierna samtidigt var proportionellt representerade i förhållande till valresultatet (andrarösterna). Systemet gjorde att förbundsdagen växte år för år, och har nu avskaffats.
Från och med den kommande mandatperioden har förbundsdagen därför 630 platser, i stället för som tidigare, ett varierande (och ständigt växande) antal.
