Qupanuk Olsen är känd som Grönlands största influerare. Men hon är också gruvingenjör – och övertygad om att Grönlands naturtillgångar kan göra ön självständig och ”fri” från Danmark. Det är inte längre en fråga om det kommer att hända, utan när det kommer att hända, säger hon.
För Qupanuk Olsen förändrades allt när Donald Trump junior besökte Nuuk i början av januari och därefter anklagade Danmark för rasism gentemot grönländare.
— Vissa tyckte att det var oroväckande, men det har också varit den största ögonöppnaren någonsin för oss grönländare. Nu lyssnar folk på oss. Man kan säga vad man vill, men Trump har i alla fall gett oss en röst, säger hon.
Även om Donald Trump har gjort uttalanden om att han inte utesluter militära medel för att överta ön, menar Qupanuk Olsen att han har satt ett värde på ön som Grönland bör utnyttja.
För henne personligen innebar besöket en ny övertygelse om att självständighet är fullt möjlig – att det inte bara är en dröm bland grönländare, utan något realistiskt.
Kort därefter gick hon med i det politiska partiet Naleraq, som gick till val på att Grönland skulle bryta sig loss från Danmark genom en folkomröstning om självständighet.
— Jag kände att det var nu eller aldrig. Det är här och nu vi har en möjlighet att påverka den yngre generationen – de som inte har vuxit upp med inställningen att vi inte kan klara oss utan Danmark.
Men valet i mars blev en besvikelse: En klar majoritet röstade på partier som förespråkar en långsammare process och förhandlingar med Danmark.
Till skillnad från Qupanuk Olsen uttryckte flera grönländare oro för att Donald Trump skulle utnyttja självständighetsprocessen – och att Grönland återigen skulle riskera att bli koloniserat, denna gång av USA.
— Att tro att ett annat land skulle kolonisera oss om vi blev självständiga är ett sådant koloniserat sätt att tänka. Jag vill inte heller bli en del av USA, och jag tycker att sättet de har hanterat den här situationen på har varit fruktansvärt. Alla andra länder i världen samarbetar med varandra. Det är på hög tid att vi också gör det, och letar efter samarbetspartner som ger oss mest tillbaka.
Hon målar upp en framtid där Grönland är det nya Island – en plats som turister från hela världen flockas till, där fiskerinäringen inte längre är beroende av handelsavtal som Danmark har förhandlat fram, och där gruvnäringen blomstrar.
— Gruvnäringen har en enorm potential, säger hon med hänvisning till öns sällsynta jordartsmetaller, som är avgörande i den gröna omställningen.
— I framtiden, om kanske 10 till 15 år, tror jag att priset på jordartsmetaller kommer att stiga, och att det då blir lönsamt att investera. Just nu är det för dyrt, eftersom man måste börja från grunden. Grönland saknar den infrastruktur som krävs, och vi har inte tillräckligt med arbetskraft.
Per Kalvig, forskare vid De nationella geologiska undersökningarna för Danmark och Grönland (GEUS), håller med om att den bristande infrastrukturen har gjort investeringar i Grönland mindre attraktiva.
Samtidigt menar han att situationen är mer komplex, och han har flera gånger ställt sig frågande till spekulationerna om att Donald Trumps verkliga intresse för Grönland skulle handla om öns sällsynta jordartsmetaller.
— Generellt sett har intresset för att investera i mineralforskning på Grönland inte varit särskilt stort, i alla fall inte jämfört med exempelvis Sverige. Grönlands lagstiftning för licenser skiljer sig inte heller från andra länder, säger han.
— Amerikanska företag kan redan i dag ansöka om tillstånd. USA har dessutom egna fyndigheter av sällsynta jordartsmetaller. Deras största problem är att de inte har kontroll över hela produktionskedjan.
Att investerare ännu inte flockats till Grönland beror enligt honom på att det inte är lönsamt.
— Det största misstaget många gör är att de bara tittar på det slutgiltiga priset. Det är inte själva gruvbrytningen som genererar mest pengar. De här jordartsmetallerna måste behandlas innan de kan säljas på marknaden – det kommer ju inte ut Iphones direkt ur gruvorna.
— Just nu är Kina i princip det enda landet med den kunskap, teknik och de industrier som krävs för att förädla sällsynta jordartsmetaller.
Qupanuk Olsen ser det inte som ett problem att potentiella investeringar i gruvnäringen ligger långt bort och understryker att naturtillgångar även inkluderar fiskerinäringen och naturturism.
Det skulle enligt henne kunna bidra till att Grönland klarar sig utan Danmarks årliga miljardbelopp i så kallat blockbidrag.
Försvaret, som Danmark i nuläget kontrollerar, menar hon skulle kunna lösas genom ett så kallat avtal om fri associering, likt det Marshallöarna har med USA, där bäst budande land vinner.
— Om USA vill ha Grönland kan de ta oss i morgon. Det finns ändå inget vi kan göra. Det är Danmark som ska försvara oss, men det är USA som försvarar Danmark. Så jag ser inte heller det som ett argument emot självständighet, säger hon.
Grönland klassas som världens största ö med en yta fem gånger så stor som Sveriges. På ön bor omkring 57 000 invånare och den största staden är Nuuk. Grönländska är det officiella språket, men danskan spelar en stor roll i offentlig verksamhet.
På 1720-talet blev ön en dansk koloni på missionären Hans Egedes initiativ. 1979 fick ön ett begränsat men förhållandevis stort självstyre, med egen lagstiftande församling och regering (landstinget och landsstyret). Danmark har fortsatt kontroll över bland annat utrikes-, försvars- och penningpolitik.
Danmark betalar årligen ett finansiellt stöd till Grönland. Förra året uppgick det samlade beloppet till cirka 5,5 miljarder danska kronor.
USA har övervägt att köpa Grönland vid minst tre tidigare tillfällen. Första gången var 1867 och i samband med att USA köpte Alaska av Ryssland. 1946 erbjöd den amerikanska presidenten Harry S. Truman 100 miljoner dollar för ön, vilket Danmark avvisade. 2019 uppgav Donald Trump för första gången att han ville köpa ön, vilket statsminister Mette Frederiksen kallade för absurt.
Frågan om Grönland ska bli självständigt har ofta varit aktuell. En rad opinionsmätningar har de senaste åren visat att en stor majoritet av invånarna vill att ön frigör sig från Danmark.
Danmark har ett försvarsavtal med Natokollegan USA från 1952 som ger amerikansk militär stort svängrum på Grönland. Där finns bland annat radarstationer som ger möjlighet att bevaka luftrummet över Norra ishavet.
Källa: Landguiden/UI, Tv2, Ritzau
