Statsministern om Kent: Ljusglimt i allvarstider

Paulina Loutchko, medlem i Kent The Fans, ska gå på alla sex återföreningskonserterna.

— Det finns en trygghet i deras musik för att den har varit en stor del av ens liv under många år. Jag har träffat många av mina närmaste vänner via dem.

Vilket är ditt finaste Kent-minne?

— En turnépremiär i Helsingfors 2012 var speciell för det var väldigt oväntat, så bra och snyggt gjort. Då kände man verkligen att "wow, det här är mitt favoritband". Sedan har "sista" spelningen en speciell plats. Jag såg alla 28 spelningar i den sista vändan.

Vilken är din favoritlåt?

— En av favoriterna är "Beskyddaren" från "Hagnesta Hill".

Varför tror du att så många gillar Kent?

— Även fast Kent alltid låter Kent har de hela tiden utvecklats i sitt sound. Det finns någon skiva som passar varje person.

Mamma tipsade

Joline Wahlström, 19 år, ska gå på konserterna på fredagen och tisdagen:

Hur upptäckte du Kent?

— Jag började lyssna på dem 2020 efter att min mamma visat mig "Socker" och "Kräm". Efter det var jag helt fast och Kent har legat som nummer ett på alla mina "Spotify wrapped" sedan dess.

Vad betyder musiken för dig?

— Det är den musik som jag kan lyssna på oavsett hur jag mår. Deras låtar lyckas spegla situationer och känslor i ens eget liv. Oavsett var man befinner sig och hur man känner kan deras musik alltid matcha det.

Vilket är ditt bästa Kent-minne?

— Tiden innan jag skulle ta studenten och lyssnade mycket på "Mannen i den vita hatten". Jag kunde relatera så mycket till den låten och kände bara att allt kommer att lösa sig till slut, det gjorde ju det för Jocke liksom.

Vilken är din favoritlåt just nu?

— Det får man inte fråga en Kentare! Men i dag har jag lyssnat mycket på "Det kanske kommer en förändring". Framåt kvällen när jag vill tagga till lite för att gå ut blir det "Glasäpplen".

"Bråkat med sig själv"

Tom Sjöstedt, kock och krögare på Lilla Ego i Stockholm, samt jurymedlem i "Sveriges mästerkock". Ska gå "privat" på lördagen och med jobbet på söndagens konsert:

När upptäckte du Kent?

— 1995 när de släppte första singeln "När det blåser på månen". Sedan kom albumet och då var jag fast. Det var musiken i sig som gjorde det, melodierna och skränigheten, gitarrerna och soundet. Otroligt var det.

Ni döpte er krog till Lilla Ego, varför?

— Vi var två kockar som alla tyckte hade stora egon och då kändes det otroligt passande med det namnet. Att det också var en del av en Kent-låt var lite roligt, det kunde man spela på.

Ni har en playlist på restaurangen med 105 låtar med Kent – blir du och din personal aldrig trötta på musiken?

— Det roliga är att de börjar bli Kent-fans allihopa. Ingen av dem har gillat Kent när de började men nu går de och nynnar på låtarna. Så det finns något för alla uppenbarligen.

Kommer du att gå på konserterna?

— Jomen absolut. Man har verkligen bråkat med sig själv om det här att de återförenas och det var väldigt jobbigt i början, men nu har jag landat i det och accepterat det.

Jag antar att din favoritlåt har skiftat genom åren?

— Det går inte att ha någon favoritlåt egentligen men jag är väldigt svag för "Gravitation" och "Musik non stop".

Alla i kören grät

Carolina Wallin Pérez körade åt Kent under avskedsturnén och har gett ut ett album med egna Kent-tolkningar. I vår gör hon en jubileumsturné för skivan, något hon bestämde innan det blev klart att Kent skulle återförenas.

Hur många Kent-konserter ska du köra på nu?

— Alla sex. Vi är redo.

Vad betyder deras musik för dig?

— Jättemycket, jag släppte ju min platta 2009, den blev kärleksfullt mottagen och har gjort ett stort avtryck i min karriär. Jag brukar alltid säga att texterna är det primära, de är det centrala. Ibland är de fina, ibland lite mer komplicerade. Det är också lite nostalgi – jag var ett stort fan när jag gick på högstadiet.

Berätta om ditt finaste Kent-minne?

— Det mäktigaste var 2015 på Bråvalla då jag körade åt dem. Det var väldigt mycket folk, 50 000 personer sades det, och min lilla korta mamma stod längst fram vid kravallstaketet. Det var både mäktigt och fint. På avskedsturnén, sista konserten, spelade vi en låt som vi aldrig spelade annars, "December", det var skört och fint och alla i kören grät.

Vilken är din favoritlåt med Kent?

— "Utan dina andetag" har betytt mest för mig, många hör av sig och säger att den är viktig, de har den på sina bröllop, ibland har jag sjungit den på begravningar också. Man kan tolka den åt olika håll, den kan vara sorglig eller lycklig. Men det är en sång till en viktig person – jag har sjungit den på en begravning för en nio månaders bebis.

"Ljusglimt i allvarstider"

Ulf Kristersson (M), statsminister, ska gå på en av Kents konserter – vilken är dock hemligt:

— Det finns ju olika uppfattningar om återföreningar, men jag ser verkligen fram emot att se och höra Kent live igen. Jag har ju följt dem sedan starten i vår gemensamma gamla hemstad Eskilstuna 1995. Kents musik har sedan dess varit en följeslagare, från min gamla Sony Walkman på löprundan, via olika mp3-spelare till Iphone och Airpods – och nu åter till vinyl.

Vad betyder deras musik för dig?

— En del tycker att Kents musik rymmer drag av svensk vemod, bandets återförening nio år senare är också en ljusglimt i dessa allvarstider.

Vilken är din favoritlåt med Kent?

— Alla Kent-fans har ju sin egen lista på Kents allra bästa låtar. Nu återstår frågan om jag och alla andra 230 000 som ska på någon av konserterna får höra just min bästa Kent-låt: "VinterNoll2".

Fotnot: Ulf Kristerssons svarade på TT:s frågor via mejl.