DEBATT. SAK:s främsta mål är att kvinnor i Afghanistan deltar i beslut som rör dem själva. Det skriver Anna-Karin Johansson, generalsekreterare Svenska Afghanistankommittén, i ett debattreplik till Leila Qaraee, ordförande för Kvinnors Nätverk.
Afghanistan är ett av världensfattigaste länder. Med den problematiken följer en rad symptom.Kvinnoförtrycket går igenom alla delar av det afghanska samhället. Vi vet att kvinnors delaktighet och rättigheter är en förutsättningför att landet ska utvecklas. Krasst kommer Afghanistan inte fårent vatten om inte kvinnor får ökade rättigheter och en starkareställning i samhället.
Det är därför vi bygger våra skolorså att flickor kan gå i skolan, det är därför vi särskilt sökerupp och utbildar kvinnliga lärare. Det är därför vi driver skolorför kvinnliga barnmorskor och sjuksköterskor, det är därför viutbildar byråd i mänskliga rättigheter. Och det är därför vistödjer kvinnoorganisationer som bland annat för samtal med mullorom mäns våld mot kvinnor. I våra skolor, med över 120 000skolbarn, är 56 procent av alla barn flickor. Detta i områden därflickor tidigare inte hade tillgång till utbildning. Vår omfattandehälsoverksamhet som når ut till miljontals afghaner bidrar till attmödra- och barnadödligheten minskar, även om den är fortsatt hög.Vi arbetar aktivt med att involvera kvinnor i det lokalabeslutsfattandet genom att kräva delaktighet av kvinnor i byråd somtidigare endast utgjordes av män.
Att bedriva verksamhet i Afghanistan ärkomplext. Om det är något man kan lära sig av Afghanistanshistoria är det att försök till snabba förändringar ochomvälvningar som sker uteslutande på initiativ utifrån och sominte är rotade lokalt riskerar att slå tillbaka och kanske rent avförvärrar situationen.
Svenska Afghanistankommittén för endialog med alla parter i det afghanska samhället. Det innebärsamtal med lärare, elever, doktorer, sjuksköterskor,kvinnorättsaktivister, kvinnoorganisationer, mullor, liberalatänkare, universitetsanställda, talibaner, politiker, journalisterosv. Vi är mycket tydliga med vart vi vill. Vårt främsta mål äratt kvinnor och andra utsatta grupper i Afghanistan ska få bättrelevnadsvillkor och kunna påverka sitt liv och åtnjuta sinarättigheter.
Vi prioriterar att vara en långsiktigförändringsaktör med stark legitimitet i det afghanska samhället.Av våra 6000 anställda är över 99 procent afghaner. Det är vårakollegor som bedriver verksamheten. Det är tack vare dem som vi kanverka längst ut på landsbygden, något vi är mycket stolta över.
Vi välkomnar att andra sätter presspå oss men önskar då en dialog som fokuserar på hur vi kanförbättra innehållet och de långsiktiga resultaten av vårtbiståndsarbete.
Att efter ettbesök på vårt gästhus i Kabul döma ut vår verksamhet ärmärkligt. I den allt osäkrare situationen i Afghanistan har vi fåttanpassa oss och skärpa vår säkerhet. Gästhuset är våra anställdas hem, och vi kan i undantagsfall bereda plats förbesökande gäster. En del i säkerhetsstrategin är att hålla enlåg profil. Vi vill inte att våra anställda ska skadas ellerdödas. Vi vill heller inte att vårt långsiktiga arbete förkvinnors rättigheter ska gå om intet. Därför håller vi oftastmöten utanför det området. Att Leila Qaraee på Kvinnors nätverkinte kan acceptera och förstå detta tycker vi är tråkigt.
Lotta Hedström, ordförande, Svenska Afghanistankommittén.
Anna-Karin Johansson, generalsekreterare, Svenska Afghanistankommittén.
Svenska Afghanistankommittén, SAK är en svensk biståndsorganisation som arbetar i ett av världens mest utsatta länder - Afghanistan. Oavsett regim, krig och bristande säkerhet i landet har verksamheten pågått sammanhängande i över 30 år. Organisationen har i dagsläget över 6 000 anställda, varav över 99 procent är afghaner.
Svenska Afghanistankommittén är en politiskt och religiöst obunden biståndsorganisation. Svenska Afghanistankommittén når ut till de allra mest utsatta grupperna. Arbetet är inriktat mot kvinnor, barn och människor med funktionsnedsättning och bedrivs på landsbygden i ett nära samarbete med lokalbefolkningen. Mänskliga rättigheter och genusfrågor är genomgående för hela verksamheten.
Debattartikeln är en replik på "Hur mycket kan vi kompromissa med kvinnors rättigheter?" av Leila Qaraee, ordförande för Kvinnors Nätverk, där hon efterfrågar ökad press på biståndsorganisationerna.
