Miljontals svenskar odlar i någon form och det kan vara avgörande i kris eller krig. Beredskapsodling har blivit hett. Det räcker inte att kunna peta ner inköpta fröer i en jord som köpts på påse och sedan vattna med kranvatten.
Många vill ta odlandet till nästa steg – men det krävs kunskap.
— Det är ett jättestort intresse, säger Janine Österman, odlingssamordnare i Lund.
— Jag tror att ordet beredskapsodling som sådant attraherar nya grupper till odlingen.
Hon tar oss med till Kunskapsparken i Lund, där fritidsodlare driver upp egen mat i långa banor. Här kämpar Evelyn Agbotain för att få till en bra jord att sätta sin första potatis i.
— För mig är det helt naturligt att man odlar. Min mamma odlar nästan allt hon äter och hon är nästan aldrig sjuk.
Många vänder sig till Janine Österman med frågor om hur odlingen kan bli till nytta i krislägen.
— Det är många som tänker på vad de själva kan göra för att förbättra sin egen situation i händelse av kris. Odling är väldigt tydligt, det ger tillbaka ganska snabbt.
Hennes bästa tips är att tänka cirkulärt och att vara resurssnål.
— Det som är mest slösigt är ju att satsa jättehårt och sedan inte orka ta hand om skörden. Det är ett vanligt nybörjarmisstag. Hellre göra lite mindre och göra det ordentligt med de plantor man har.
Behovet av bevattning går att minska genom att täckodla och att få till en jordstruktur som behåller fukten bättre genom att tillföra mycket organiskt material.
Det gäller också att välja sorter som klarar ett torrare klimat bättre.
— Man kan också titta efter sorter som är sjukdomsresistenta, för det har man ju inte råd med i en krissituation att drabbas av en svampsjukdom och förlora sin skörd, säger Janine Österman.
Vill man få ut mycket ätbart gäller det också att ha en mix av tidiga och sena grödor, och gärna, om det finns plats, kombinera perenna grönsaker med frukt, bär och frösådder.
— Om man vill ha en varierad kost krävs ganska mycket kunskap och förberedelser. Det är inget man får till första året, det tar ett antal år innan man har jobbat upp sin jord.
Österman vill också slå ett slag för samarbete – fritidsodlare har mycket att vinna på att byta både kunskaper och växter med varandra. Skulle det bli kris behöver man kanske också växla upp och odla mer organiserat tillsammans.
För Evelyn Agbotain är det inte beredskap som står i fokus när hon odlar.
— Jag ber till gud att det inte ska behövas. Men ändå tycker jag att det är roligt att odla. Det känns bra för hjärnan och för kroppen.
Fritidsodlarnas riksorganisation och Coompanion Roslagen & Norrort tycker att staten och kommunerna borde göra mer för att hjälpa fritidsodlarna.
I en ny rapport lyfter de behovet av att mark och andra resurser för odling ska ingå i planeringen av nya bostadsområden.
Kommunerna föreslås integrera fritidsodlingen i samhällsplaneringen, till exempel genom marktillgång, vattenförsörjning, förvaringsmöjligheter och gemensamma växthus.
Kunskap om odling, förvaring och förädling borde enligt organisationerna ingå i grundskolans läroplaner. Samtidigt vill de att stödet till folkbildning och odlarorganisationer höjs för att öka kunskapsspridningen om odling, förvaring och förädling.
Organisationerna vill se en momssänkning på fröer, utsäde och plantor som ger ätbar avkastning.
Odling föreslås ges status som friskvård och dessutom föreslås möjlighet till ”grön tjänstgöring” som alternativ till militärtjänst.
Källa: Rapporten "Så kan Sveriges 5 miljoner fritidsodlare bidra till ökad livsmedelsberedskap" från Fritidsodlarnas riksorganisation och Coompanion Roslagen & Norrort
.jpg)