Alex Bengtsson: "Enkel matematik eller integrationspolitiskt flum"

När Kungälvs kommun meddelade att kommunen skulle ha sina fritidsgårdar öppna över julhelgen skapade det rubriker. Beslutet att låta fritidsgårdarna vara öppna var tydligen så pass unikt och revolutionerande att det hamnade på löpsedlarna. Kommunen, som likt storstäderna drabbats av ungdomskriminalitet i form av bilbränder och annan skadegörelse, har nämligen valt att identifiera problemen i stället för signalpolitiska utspel från kommunpolitiker och integrationstemadagar från helvetet.

En av slutsatserna som Kungälvs kommun drog var att fördomarna om de områden där det bor många med sina rötter i utomeuropeiska länder inte stämde. I stället kunde man konstatera att den psykosociala ohälsan var betydligt högre i ett område som man inte tidigare hade fokuserat på. Etnicitet var alltså en värdelös förklaringsmodell. I stället handlade det om fattigdom, utbildningsnivå och arbetslöshet.

I Kungälv kunde man också konstatera att det var vid tillfällen då man tidigare förlitat sig på familjer som sociala skyddsnät som brottsligheten eskalerade. Ingen kärnfysik direkt. Men beslutet att låta fritidsgårdarna vara öppna över julen resulterade alltså på dagstidningarnas löpsedlar. Det säger en del om den tid vi lever i. På julaftonskvällen var det över 75 ungdomar som besökte fritidsgårdarna.

I stället för att fokusera på att skapa mötesplatser för människor efter noggranna analyser så tenderar både politiker och media ropa på förbud, exkludering eller slentrianlösningar för tjänstemän. Tröttsamma mantran om ”integrationspolitikens misslyckanden” tar plats framför progressiva satsningar och tron på styrkan i mötet mellan människor.

Man ska givetvis inte stirra sig blind på fritidsgårdarna i sig. Det handlar självklart också om utbildad och kompetent personal och att erbjuda de ungdomar som är på väg in i destruktiva och fanatiska miljöer andra perspektiv att se på både verkligheten och sig själva. Ett sådant arbete bedrivs också i Kungälv sedan många år tillbaka vilket har resulterat i att exempelvis nazistiska grupperingar, som tidigare varit starka i kommunen, inte lyckas få fäste.

Satsningar som de i Kungälv kräver självklart resurser. För politikerna blir det således en fördelningspolitik. Investeringar för allas rätt att mötas eller signalpolitik och slogans som svindyra konsulter har hittat på.