Alex Bengtsson: "Näthatarna gömmer sig irl"

Almedalsveckan för mig har blivit den vecka på året då jag träffar ett flertal av alla de sverigedemokrater och nationaldemokrater (de sistnämnda är betydligt färre) som jag följer kontinuerligt via bloggar, tidningar och sociala medier. Det blir återseende med diverse personer som dagligen kallar mig ”svenskfientlig”, ”kulturmarxism”, ”landsförrädare” och allt vad heter.

En del tittar bort och vill inte prata. Sverigedemokraten Mattias From från min hemkommun Kungsbacka är en sådan kille. Det är ju liksom enklare att sitta bakom tangentbordet i pojkrummet i någon västsvensk håla och kalla mig en massa saker. Varför skulle han vilja motivera varför han kallat mig svensklig och hycklare de senaste två åren? Då är det enklare att bokstavligen gömma sig i ett hörn på en restaurang och titta bort när jag försöker prata med honom.

Andra är hur trevliga som helst. Det är ju en sak när man träffas ”irl” som det heter. Då vill vissa gladeligen småprata om väder, vind och voteringar. Men i ”cyberspace” är det fritt fram att gasta om landsförräderi bästa fan man vill.

Sverigedemokrater gnäller ofta över att jag och mina kollegor kallar partiet intolerant, antimuslimskt och främlingsfientligt. Men personligen har jag inga som helst problem när tid ges att på ett civiliserat sätt motivera framför jag gör just det. Både i skriftligen och öga mot öga.

Det handlar nämligen om anständighet och trovärdighet. Kallar man någon för något så grovt som exempelvis främlingsfientlig då får man bannemej anständigheten att förklara för personen i fråga varför man tycker som man tycker. Den anständigheten är uppenbarligen inte ömsesidig.

”Jag har förklarat det här för dig tidigare. Vi är inte vänner”, sa den sverigedemokratiska partiveteranen Joakim Larsson när jag ställde mig bredvid honom och hälsade nedanför en stor tv-skärm som visade Jimmie Åkessons presskonferens häromdagen.

Jag svarade att det trodde jag inte heller men är man trött på att bli kallad för saker som man själv inte är kanske man ska tänka efter en stund innan man själv beter sig ohövligt och oanständigt.