Rond ett gick till Skelettkvinnan på knockout

Sällan har ett fall som har så pass lågt straffvärde varit så uppmärksammat i såväl svenska som internationella medier. Åtalet mot den 37-åriga så kallade Skelettkvinnan har chockerat en hel värld. 

Det är allt från bilder på kärleksfulla handlingar med skelett till tydliga beskrivningar om liklukt och förruttnelse som attraherar. 

Men om man bortser från allt det där som, i bästa fall är knasigt och i värsta fall är avskyvärt och grovt moraliskt fel, så finns inte särskilt mycket kvar. Rond ett i rättegången gick till 37-åringen och hennes advokat Annika Stanislaus på knockout. 

37-åringen svarade lugnt på alla frågor och förklarade sansat att hon förstår att hennes intresse för historia och osteologi (läran om ryggradsdjurens skelett) kan uppfattas som konstigt. 

– Det finns inget vi vill hålla hemligt, lade Stanislaus till innan försvaret begärde öppna dörrar i rättssalen.

En fällande dom för brott mot griftefriden kan som högst ge ett fängelsestraff på två år. Den som "obehörigen flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik" gör sig skyldig till brottet.

Enligt åklagaren har 37-åringen dels flyttat kvarlevor till sin lägenhet från en annan bostad och dels skymfat kvarlevor genom att sälja dem, använda dem i sexuella aktiviteter samt förvarat dem i frysen och på golvet.

Det är vad den här rättegången handlar om – inget annat. 

Anklagelserna kommer att bli svåra för åklagaren att bevisa. 37-åringen säger att hon inte själv har flyttat skelettdelarna till sin lägenhet, hon säger att bilderna på skelettdelarna i frysen inte är tagna i hennes lägenhet och till sist hävdar hon att hon inte är nekrofil utan endast har ett intresse för historia och samlade material till en bok.

Det kvinnan erkänner är att hon förvarat skeletten på golvet och att hon sålt tre skelettdelar till en man i Örebro. Hon förnekar dock att det varit en skymflig handling. Enligt advokaten trodde kvinnan att delarna var minst 40 år och förmodligen över 100 år gamla – vilket enligt försvaret gör att de bör bedömas som historiska och arkeologiska föremål.

Beträffande försäljningen av skelettdelar till mannen i Örebro så ska man veta att mannen friades från alla anklagelser eftersom han saknade brottsligt uppsåt. Åklagaren måste nu bevisa skillnaderna mellan mannens och 37-åringens agerande för att kvinnan ska kunna dömas. 

Jag tror att 37-åringen frias eller döms till ett milt straff. Och då menar jag rent rättsligt – för i media har hon redan straffats synnerligen hårt.