Två miljoner på flykt från Syrien - Nu måste vi öppna gränserna

Det är svårt. Svårt att ta till sig vad som händer långt bort. Det är svårt att förstå att medan du sitter vid fikabordet och tar en tugga av din lunch så gifter sig Lama Qabalan och Khalil Dergham till ljudet av explosioner i Damaskus. 

Barn dör av vad som tros vara kemiska vapen. De ligger kalla med ögonen öppna på karga stengolv utan någon synbar orsak. Det finns inga kulhål i deras små kroppar, det finns inga splitterskador, inget blod. 

Men det är fortfarande svårt att förstå.

FN:s flyktingorgan UNHCR uppger att två miljoner har flytt från landet. Det är som hela Stockholm med omnejd.

Det är inte så konstigt att du inte kan ta det till dig. Det är hemskt, men inte konstigt. Desto värre är det med de politiker och uppsatta som både kan och borde förbättra situationen för de människor som tvingats lämna allt. Människor som lämnat sina hem. Som inte har någonting kvar. 

Går det ens att förstå att någon skulle vilja neka dessa människor trygghet? Går det ens att förstå att någon inte skulle göra sitt yttersta för att hjälpa?

Europa har suttit stilla och tittat på när Turkiet stängt sina gränser. Lojt tittat på när syrier nästan tvingas åka tillbaka till ett krig för det är outhärdligt att bo på överfulla flyktingförläggningar med vidriga förhållanden. Amnesty skriver om barn som blivit dödade i Aleppo medan de stått i kö för att få köpa bröd.

Alla undrade varför ingen gjorde något i samband med Bosnienkriget. Man borde ha lärt sig, men inte förrän i dag, tre år efter att kriget började låter Sverige de syrier som kommer hit på flykt få permanent uppehållstillstånd. 

Men vi är ett litet land och det enda i EU för tillfället. 

Inget annat land i EU har ännu gjort som Migrationsverket och ändrat sin bedömning av läget i Syrien. Skälet är att det nu råder "urskillningslöst våld". Det vill säga, våld som inte leder någon vart. Nu är inte längre flyktingsmugglare det enda sättet att ta sig hit.

Ändå står våra grannländer stilla. 

Det handlar inte heller om att "bara" låta människor få stanna i en trygghet - det handlar om att Sverige nu låter 7 000 syrier nu få återförenas med sina familjer. Något som borde vara en självklarhet för samtliga länder och det internationella samfundet.

Att allt du och jag bryr oss om i dag är Madde och ett barn som kommer växa upp och få allt är kanske inte så konstigt ändå. Men att våra grannländers politiker fortfarande blundar och stänger människor på flykt ute är pinsamt, rått och fel.