"När ingen ser" – filmen om barnsexhandeln ses knappt av någon

När filmen slutar har vi varit i Sverige, Rumänien, Kambodja, Sydsudan och Sverige igen.

Vi har sett en äldre svensk man gripas för att ha köpt sex av en liten pojke på ett hotellrum i Kambodja. Turister som betalar för att få fotografera gatubarn nakna. Pedofiler som byter filmer med varandra över nätet. Och vi har fått följa med polisen när de spårar en svensk pappa som misstänks för att ha våldtagit sin egen dotter.

Några i publiken gråter. 

Det rör sig kanske om två-tre personer, men de utgör ändå omkring 20 procent av alla tittare.

Det är nämligen inte särskilt många journalister som kommit för att se pressvisningen av "När ingen ser". En film om den globala barnsexhandeln gjord av regissörerna Ulla Lemberg och David Herdies och beställd av organisationen ECPAT.

Lite dråpligt är det då filmen fått namnet "När ingen ser" och gjorts just för att människor den här gången ska orka se och stoppa barnsexhandeln. "Jag tror att ämnet avskräcker", förklarar ECPAT:s pressekreterare Thomas Andersson efteråt. 

Det har han förstås rätt i. Filmen är en tung, blöt och kall mantel som lägger sig över besökarna från scen ett och gör ont. Men den – och framför allt barnsexhandeln – måste belysas och uppmärksammas. Att fortsätta blunda för barn som blir våldtagna är att begå tjänstefel som människa.

Nu får "När ingen ser" sannolikt inte särskilt stort medieutrymme. Det är enkelt att tacka nej till att se en film om barnsexhandel en fredag i Stockholm samtidigt som pressvisningarna för kommersiella storfilmer är fullsatta.

Men filmen har premiär för hundratals inbjudna makthavare den 1 oktober och släpps gratis på nätet dagen efter. Jag skulle önska att du såg filmen och tog dig tid att uppmana en makthavare att göra detsamma.