"Tack för inlägget om unga kvinnors sjuka drömmar"

Likt många andra kvinnor är jag oerhört medveten om hur jag ser ut och hur det förhåller sig till hur jag borde se ut. Jag vet vad jag stoppar i munnen och mår oftare än vad jag egentligen vill erkänna dåligt över det. För varje gång jag ser en modell, jämför jag mig med henne och kommer sällan vinnande ur jämförelsen – trots att jag på ett intellektuellt plan vet att hon är retuscherad och att jag är på riktigt. Därför blir jag djupt provocerad av Karl-Johan Karlssons krönika "Så sjuka är unga tjejers drömmar" i måndagens Expressen. Men samtidigt blir jag också tacksam.

I Karl-Johan Karlssons värld bär vi kvinnor själva ansvaret för det sjuka ideal som finns. Enligt honom är modellerna smala eftersom att vi kvinnor har en sjuk dröm om att vara pinnsmal. Att idealen bottnar i en störd samhällsstruktur där vi kvinnor är objekt skriver han ingenting om. Att modellerna är smala på grund av att det är en industri med ekonomiska intressen i botten som får oss att känna oss mindre snygga, glöms också bort. Allt är vårt eget fel. 

Karl-Johan Karlsson försöker dessutom hjälpa oss genom att snällt berätta att män inte alls är intresserade av taniga kvinnor, utan hellre vill ha en kvinna med smal midja och breda höfter. Om ännu ett ideal att förhålla mig till är all hjälp jag kan få, vill jag hellre vara utan.

Men hur provocerad jag än blir av Karl-Johan Karlssons inlägg, blir jag samtidigt också tacksam. För hur många artiklar han än skriver om Fredrik Reinfeldt, är det först nu jag får en riktig bild av hans syn på hur världen funkar ur ett jämställdhetsperspektiv. Fler borde skriva fritt i ämnet så att vi får veta vilka som faktiskt står på kvinnornas sida, och vilka som inte gör det.