"Raskortet visar på ett större problem än det var tänkt"

I går sändes dokumentären Raskortet på SVT. För er sommissade den finns den så klart på SVT Play, men i korta drag visade den på enrad olika situationer där svenskar utsätts för rasism.

Dokumentären i sig är både viktig och belysande, men jagkunde inte låta bli att slås av hur högerextrema och främlingsfientligakrafters framfart i Sverige har flyttat fokus för debatten. Raskortets mål varinte att visa vad vi kan och bör göra för att bekämpa rasism, det var ettdebattinlägg vars syfte var att bevisa att vi har rasism i Sverige – ävenutanför extremistpartiernas medlemslistor.

För den stora majoriteten är detta en självklarhet. Både desom utsätts och de som ser sina vänner och anhöriga utsättas ser och hatar attdet är så det ser ut. Att vi inte har kommit längre.

Men den högljudda minoriteten har med sitt ständigaifrågasättande lyckats få oss andra att ta ett steg tillbaka, och föra debattenpå deras villkor.

Det behöver knappast sägas, men faran med detta är så klartatt vi luras att tro att det är en debatt vi kan vinna. Debatten vi bör föra ärinte huruvida hatet finns. Det är hur hatet ska bekämpas.