Nej tack Måns – vi vill inte höra om din vidriga kvinnosyn

Nej tack, Måns Zelmerlöw. Nej tack ”för att du vågade”, för att du öppnade dig med en ”äkta berättelse som berör”. Det enda sättet du berör mig på är att jag blir arg.

Varför ska du hyllas? För att du inte kunnat hålla lemmen i styr? För att du kanske skulle kunna tänka dig ett öppet förhållande men ”samtidigt har svårt att ha en flickvän som ligger runt och kommer hem och berättar det”.

För det bästa vore väl om du kunde ligga runt, berätta om det och samtidigt hålla järngrepp om tjejen som sitter hemma och accepterar. Eller vad exakt menar du?

Att den forne allsångskillen nu hyllas av chefredaktören för GT, Frida Boisen, för att han ”vågade berätta” är för mig oförståeligt. Vad är det att våga? Inget av det han säger i Värvet-intervjun kommer på något sätt att hjälpa någon annan.

Om Måns har problem med att han uppenbarligen inte kan bete sig i ett förhållande så bör han låta bli att vara i ett. Inte önska sig ett – åt ena hållet öppet, åt andra stängt.

Vad är det som är modigt med att erkänna otrohet? Det modiga är väl att låta bli och inte ”falla för behovet av bekräftelse”.

Gå du i din terapi, Måns. Men det första du ska jobba med är nog inte ditt bekräftelsebehov – utan din kvinnosyn.

.......

LÄS MER: Jag har också lyssnat på Ultima Thule, Jimmie 

"Hur kan man ens ifrågasätta en tredje pappamånad?"