"Nazisterna är inte många – men de är fortfarande farliga"

STOCKHOLM. I centrala Stockholm samlades över 10 000 människor för att protestera mot rasism och nazism. Jag vet väldigt lite om vad som hände där, mer än de sedvanliga rapporterna. Det ska ha varit något som liknades med en folkfest – och det ska ha varit kravaller.

Bara några hundra meter bort samlades nämligen nazistiska Svenskarnas parti, själva anledningen till motdemonstrationen. Ett nazistiskt parti som traskade fram och höll tal mitt i huvudstaden. Där var jag, tillsammans med ett stort antal poliser och representanter från media – samt vad som uppskattningsvis var ett hundratal nazister.

Där var det en annan stämning. Visst hörde man stundtals talkörer och knallskott men avståndet till motdemonstranterna var stort, betydligt större än vad det var i september förra året när nazisterna samlades i Stockholm eller när samma krafter marscherade på första maj i Jönköping. 

Och visst var det stökigt när partiet passerade Kungsträdgården men återigen – avstånden var stora.

Vilket på något sätt gjorde det både mer och mindre obehagligt än tidigare. För det är jävligt, jävligt läskigt att se ett helt gäng människor marschera framåt och bröla om "Sverige åt svenskarna" och om hur man är en "stolt svensk nationalist".

Jag tycker verkligen det.

Men samtidigt så blir det också ännu tydligare hur få de faktiskt är. Det betyder inte att de är ofarliga, absolut inte de är ju fortfarande nazister.

Men de är få nazister.  

Det dök inte upp några nyfikna åhörare. Det var inga större jubel när de höll sina tal. Det var definitivt ingen folkfest.

Det var bara läskigt – och det ska vara läskigt att nazister överhuvudtaget finns och samlas. Samtidigt är det ytterligare ett bevis på att vi är otroligt många fler. Det är viktigt att påminna om det – men inte lika viktigt som att påminna oss själva om att vi alltid måste vara fler. Många, många fler. Så var det idag. Låt oss nu hoppas att det förblir så.