Det där missade samtalet kommer jag få ångra för resten av livet

Vi gör det alla. Ignorerar samtal. Klickar på den röda knappen. Avvisar. Skickar till röstbrevlådan. Det är ingenting konstigt med det. Ibland vill man bara inte prata med någon alls i hela världen.

Det värsta är att vissa samtal är viktigare än andra.

När jag var 18 och hade tagit studenten så flyttade jag till Stockholm från Dalarna. Jag levde life, lärde känna nya människor och var nyfiken på vad livet hade att erbjuda. Vännerna och bekanta hemifrån fick vänta lite på sig. För även om jag älskade allihop så har man inte tid med allt.

Så är det bara. Det gäller de flesta, om inte alla.

Jag missade ett samtal från en kompis som jag känt i några år. Vi hade kul tillsammans, samma humor. Men vi hade glidit ifrån varandra lite grann. Sånt som händer eller hur?

Givetvis skulle jag ringa tillbaks så snabbt jag hade tid. Men det blev nog mest ett sporadiskt meddelande på Facebook eller via sms. Inte mer med det. Jag menar det var ju bara ett missat samtal.

Fast den här gången var det inte bara det.

Några veckor senare får jag ett samtal från en annan vän som också känner den här kompisen. Den här gången hade jag verkligen tid att svara. Stel på rösten. Allvarlig. Bestämd. Jag förstod inte på en gång vad det handlade om.

Jag hör ordet tåg. Jag hör ordet död. Jag hör namnet.

Nu nästan åtta år senare så önskar jag att jag hade svarat. Det är försent den här gången. Även om det inte finns någonting att göra så kan jag inte hjälpa att känna att om jag hade svarat – om än bara för att få prata en sista gång.

Men det är inte försent för dig att komma ihåg att ta hand om de du älskar, de du gillar och de du bryr dig om.