Lördag 15 Mars 2025
Formel E är världsmästerskapet för elbilar, och har kritiserats av motorentusiaster från dag ett. Vi åkte till Berlin för att se om kritiken är befogad.
Kritiken mot Formel E kretsar oftast kring avsaknaden av en högljudd bensinmotor som bidrar med drama till racingen.
Därför menar man att serien inte är värd att titta på, trots att den precis som Formel 1 sanktioneras av FIA, och använder formelbilar som på många sätt liknar den bensindrivna syskonserien.
Vi besökte årets e-Prix, som deltävlingarna heter, i Berlin med Nissan, och märkte snart att Formel E har några definitiva ess i rockärmen.
Den mest självklara fördelen med Formel E är att man tack vare avsaknaden av ljud och avgaser kan placera sina e-Prix på ställen där motorsport inte annars är välkommet.
I Berlin tävlar man på den nedlagda flygplatsen Tempelhof belägen i stadens centrala delar, som i dag är ett friluftsområde kännetecknat av sin spektakulära 1,2 kilometer långa terminalbyggnad.
Möjligheten att placera loppen inne i städer och nära världsberömda landmärken skänker utan tvekan en extra dimension till att närvara som åskådare.
Den andra viktiga aspekten av Formel E är dess relevans för samtiden.
Bilindustrin håller på att ställa om till elbilar, och tanken sedan starten av Formel E för tio år sedan har varit att den teknologi som utvecklas på banan ska vara av direkt relevans för eldrivna personbilar.
Av den anledningen använder alla team samma chassi, kaross och batteri, så att de kan fokusera på att utveckla drivlinan och mjukvaran för att hitta ett övertag.
FIA har också sett till att teamen ska sätta effektiviteten, som är relevant för eldrivna personbilar, i första rummet genom att begränsa mängden el varje förare har till sitt förfogande under ett lopp.
– Vi vinner race baserat på effektivitet, förklarar stallchefen Tommaso Volpe.
Just att det man lär sig genom racingen är direkt relevant för de personbilar man utvecklar är enligt stallchefen också anledningen till att så många bilmärken finns representerade i serien.
– Det som gör Formel E riktigt unikt är att vi använder teknologier och metoder i framtagandet av bilarna som är relevanta för kärnverksamheten, för mobilitet, berättar Tommaso Volpe.
Utöver Nissan finner vi bland annat även McLaren, Maserati, Jaguar och DS på startfältet.
Tommaso Volpe svarar också “absolut” på frågan om huruvida det hade varit värt att tävla i Formel E även om det inte genererade marknadsföring för Nissan. Han förtydligar dock att både teknisk utveckling och marknadsföring spelade in i märkets beslut att fortsätta satsa på Formel E.
Nissan har tävlat i Formel E sedan 2018, men man har byggt elbilar betydligt längre än så. Redan år 2010 kom halvkombin Leaf, som i dag är en av de mest tillverkade elbilarna genom tiderna.
I dag utgörs Nissans Formel E-stall av två bilar, körda av fransk-argentinaren Sacha Fenestraz och britten Oliver Rowland.
Även Sacha lyfter den snabba tekniska utvecklingen som en av de mest speciella aspekterna av serien.
– Det fina med detta mästerskap är att det inte finns någon hejd på evolutionen, berättar han.
Förarna förklarar också att skillnaden mellan en Formel E-bil och en Formel 1-bil i termer av körkänsla inte är så stor som man kan tänka sig.
Oliver Rowland förklarar att den största skillnaden är att Formel E-bilarna använder samma däck oavsett väder, för att minska antalet däck som måste fraktas till och förbrukas under varje race.
Det betyder att man aldrig använder omönstrade slicks som Formel 1-bilarna gör, vilket leder till ett stort tapp i prestanda.
– Den stora skillnaden för oss är att vi har ett allvädersdäck, som inte presterar optimalt när det exempelvis är torrt, men går att använda när det är blött, förklarar Oliver Rowland.
Oliver förklarar också att man inte kan ta sig samma friheter med allvädersdäcken som med ett traditionellt racingdäck, då de överhettas och tappar grepp om man pressar dem för hårt.
Det är inte bara däcken som gör att Formel E-förarna måste anpassa sin körstil jämfört med en vanlig formelbil.
Att man har begränsat med el till sitt förfogande betyder att man måste hushålla med elen för att komma i mål, och att man därför inte tar varje chans för en omkörning som man får.
Utöver begränsningen som däcken innebär är skillnaden i körkänsla mellan Formel 1- och Formel E-bilarna inte så stor som man kan tro – i alla fall inte under ett kvalvarv då man kör för fulla muggar.
Det hela kompliceras av en funktion kallad “Attack mode”, som ger extra prestanda under en kortare period och måste aktiveras av föraren två gånger per race.
Således måste en Formel E-förare vara mycket analytisk, med förmågan att tänka på strategi och kommunicera löpande med sitt team under tävlingens gång.
På plats i Berlin började dagen med kval för dagens e-Prix, och när det gäller detta segment måste man faktiskt ge Formel E-kritikerna rätt.
När bilarna kör med stort avstånd till varandra gör avsaknaden av ljud det svårt att få en känsla för hur snabbt det faktiskt går. Jämfört med skriket från bensindrivna tävlingsbilar är upplevelsen långt ifrån lika upphetsande.
För Nissan gick kvalet inte heller något vidare, och Oliver Rowland fick starta på 16:e plats medan Sacha Fenestraz fick starta på 17:e plats av 22 startande.
När det blev dags för race visade sig Formel E från en betydligt starkare sida.
– Alla kan vinna, vilket man inte alltid ser i Formel 1, berättade Oliver dagen innan racet, och det var verkligen tydligt genom den täta racingen.
Relativt de banor som Formel 1 brukar tävla på är Formel E-banorna betydligt smalare, och banan i Berlin är inget undantag.
Samtidigt är bilarna också smalare, och under i stort sett hela racet låg förarna sida vid sida genom kurvorna, samtidigt som det inte var ont om omkörningar.
Denna typ av tät racing är något som Formel 1 sällan bjuder på.
Racet bjöd också på betydligt mer framgångar för Nissan än kvalet.
Det märktes snabbt att Oliver Rowland var en av de mest aggressiva förarna i fältet, och snart hade han armbågat sig upp till tätklungan.
Som bäst var Rowland uppe på andra plats, och resultatet när målflaggan flög var en tredjeplats bakom Nick Cassidy i en Jaguar och Jean-Éric Vergne i en DS.
Även Sacha Fenestraz körde upp sig, och kom i mål på nionde plats.
Tack vare att det blev en pallplats för Oliver Rowland fick vi möjlighet att stå framför scenen vid prisutdelningen, där vi fick känna på att Formel E trots all kritik faktiskt lockar till sig en entusiastisk publik.
Att racen är belägna inne i städerna, och därmed väldigt tillgängliga, vilket säkerligen också innebär att man lockar till sig åskådare som aldrig hade tagit sig till en traditionell racingbana på landet för att se ett race.
Med tiden finns det således en chans att Formel E också blir en populär publiksport i linje med sina bensindrivna motsvarigheter.
Skulle publiksuccén utebli har Formel E utan tvekan en framtid som plantskola för ny teknik som gör framtidens elbilar bättre.
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera eller svara på andra kommentarer.
.jpg)
