Ebrahim Raisi, som dog i helgens helikopterkrasch, var inte bara Irans president. Han sågs också som en trolig efterträdare till landets åldrige högste ledare, ayatolla Ali Khamenei. Detta öppnar för maktkamp, säger Mohammad Fazlhashemi, professor och expert på politisk islam.
Positionen är unik – både i Teheran och världen. 1989 tog ayatollan Ali Khamenei över efter revolutionsledaren Ruhollah Khomeini och blev Irans andre högste ledare. I snart 35 år har han haft sista ordet i alla större beslut och tillsättningar – samtidigt som han varit överbefälhavare.
Men den 85-årige ayatollan och tidigare presidenten har även tampats med prostatacancer och beskrivs nu allmänt som skör. Spekulationerna om vem som en dag ska ta över efter honom går varma.
De namn som främst nämnts är den nu döde Raisi samt Ali Khameneis egen son Mojtaba Khamenei. Den sistnämnda har två faktorer emot sig: dels anses han inte vara av tillräckligt hög religiös dignitet, dels är han sin fars son. Kritik mot monarkins ärvda successionsordning var en viktig del av revolutionen 1979, då shahen störtades.
— Fältet är nu ganska öppet, konstaterar Fazlhashemi, som är professor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala universitet.
— Personer inom exempelvis Revolutionsgardet kan lyfta fram egna kandidater. Det kan bli strid om den framtida efterträdaren.
Formellt utses Irans högste ledare av det så kallade expertrådet, som består av ett 80-tal skriftlärda män.
Så här kort efter den dramatiska helikopterkraschen har nya kandidatnamn inte börjat florera, Fazlhashemis tips är att ha ögonen på det stundande nyvalet av president som måste ske inom 50 dagar efter Raisis död.
— Det blir spännande att se vilka som kandiderar och hur väktarrådet, som godkänner kandidaterna, agerar. Vill man ha någon som i framtiden kan bli högste ledare?
På ett djupare plan handlar ledarvalen om vilken riktning den islamiska republiken utvecklas i. Som president var Ebrahim Raisi del av ett hårt statsstyre som de senaste åren blivit alltmer konservativt, enligt Fazlhashemi. Men en majoritet av de unga iranierna önskar reformer och pragmatiska ledare.
— Stora grupper bland dem som är födda 1990 och senare saknar förtroende för det teokratiska systemet, där religion och stat i praktiken sitter ihop. De är trötta på inskränkningar i privatlivet, på klädregler och på korruption.
Många av dem deltog i de protester som 2022 skakade Iran efter Mahsa Zhina Aminis död i moralpolisens förvar. 22-åringen greps för att hon inte bar slöja.
— En färsk undersökning som läckt ut visar att bara 1,9 procent av iranierna skulle ingripa personligen om de såg en kvinna utan slöja. 1,6 procent uppger att de skulle kontakta myndigheterna, säger Fazlhashemi.
Makten i Iran utgår från den högste ledaren, som ses som en ställföreträdare för den tolfte imamen som enligt shiitisk islam försvann på 800-talet och väntas återvända en dag.
Den högste ledaren väljs av det så kallade expertrådet, som formellt också kan avsätta honom. Expertrådet består av drygt 80 skriftlärda som utses i allmänna val vart åttonde år. Alla kandidater måste dock godkännas av det så kallade väktarrådet, av vilka sex av tolv ledamöter utses av den högste ledaren själv. Resten av väktarrådet tillsätts av Irans högsta åklagare (som högste ledaren väljer) och godkänns sedan av parlamentet. Men alla som kandiderar till parlamentet och presidentposten måste godkännas av väktarrådet.
Den högste ledaren är överbefälhavare och tillsätter alla ledande poster inom rättsväsen, statliga medier och det så kallade medlarrådet, som ska medla i tvister mellan parlamentet och väktarrådet. Han har också vetorätt över alla viktiga beslut som fattas i landet.
Relationen mellan högste ledaren och presidenten kan liknas vid att den förstnämnde är styrelseordförande och presidenten är vd. Även presidentkandidater måste före ett val godkännas av väktarrådet.
Systemet är världsunikt, och sticker särskilt ut inom shiitisk islam, där den historiska uppfattningen varit att religion och politik ska hållas åtskilda.
Källa: UI, Uppsala universitet
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera eller svara på andra kommentarer.